måndag 26 november 2007

Dagens skratt

Rocky må sakta mogna från cynisk 20-åring till cynisk och bitter 30-åring - men den underbara fingerkänslan finns kvar - bloggerkommenterarmyran... :D:D:D

Rockys hemsida



söndag 25 november 2007

Barnen gympar iallafall...

Ungarna har äntligen kommit upp i den åldern att man kan somna om efter det att de själva vaknat kl 7 på söndagsmorgonen. För mig har detta varit en dröm vid horisonten så länge att det är knappt att man tror att det är sant. Lite hjälper väl Barnkanalen till också. Som så ofta händer hade alla hamnat i samma säng under nattens timmar, och när Ida 5 år vaknade gick jag tillbaka till barnrummet med henne och satte på TV:n. Kröp ned innerst på den breda nederdelen av våningssängen (nobelpris till den uppfinnaren) och somnade om. Vaknade upp igen efter nån halvtimme då Sten 3 år dök upp med täcke, kudde, gosedjur och allehanda leksaker han släpat med sig på sin pligrimsfärd in till vår sängkammare (måste varit gårdfarihandlare i ett tidigare liv). Somnade om igen.

Vaknade vid 8.30 av att båda ungar stretchade till det där märkligt surrealistiska gympa-programmet där en av programledarna har ett krokodilhuvud... (har aldrig förstått den logiken). Om det finns nåt gulligare än barnrumpor i pyjamas som gör gympaövningar så vet iallafall inte jag vad det skulle kunna vara. Medans jag gick iväg till badrummet för att tvätta håret organiserade storasyster ett byggprojekt med klossar för sig och lillebror. Kunde duscha i 20 minuter utan några skrik- och gråtkriser, bara ett par besök av ungarna för att informera mig om projektets framväxt. 20 minuter!!! Nästan så jag blir tårögd bara av tanken.

Pratade med en kollega och tillika relativt nybliven far förra veckan, glad och lycklig naturligtvis, men efter 4 månader har han insett att egentid i mer än 2 minuter är nästintill lika ouppnåeligt som en god ekonomi. Kunde trösta honom med att det räckte med 4-5 år innan man faktiskt kunde få hela 15 minuter ibland om morgnarna. Bäst av allt är att se hur ungarna leker med varandra. Ida som förstående och uppmuntrande lekledare, Sten som allt mer betänksam och entusiastisk lekkamrat, inte längre i tårar över att inte förstå, inte kunna, inte göra sig förstådd.

Efter 40 minuter inträffade första konflikten, vilket löstes av att Sten fick komma och äta frukost med mig. Sen lekte de vidare med alla djuren som numera bebodde deras stad. Själv packade jag mig iväg till jobbet, eftersom den där märkliga trötthets-sjukan som drabbat alla slog till för andra gången hos mig i veckan. Inser att man är sjuk när man efter tre koppar kaffe inte ens orkar surfa på nätet utan bara stirrar tomt framför sig. Men klarar inte av att sjukanmäla mig, eftersom det blir ett inkomstbortfall så här innan jul. Så det får bli helgjobb igen. På väg genom snömodden lyssnade jag på Godmorgon Världen på P1, med en underbar krönika av Sara Kadefors om kalas-nojor och jeans-köpar-mardrömmar som kunde ha plockats direkt ur min egen skruvade verklighet. Skönt att veta att vi inte är ensamma i skärselden. Lyssna på den - ni som missat den.


Andra bloggar om: , , , , ,

torsdag 22 november 2007

Svärdottersdrömmar - bakom statistiken

Nättidningen Allt om Barn meddelar i svarta rubriker att Vi Föräldrar har gjort nån sorts undersökning som visar att mammor är besvikna på sina svärföräldrar. Fast egentligen visar undersökningen att 52% faktiskt är nöjda med omfattningen av hur svärföräldrarna ställer upp - 48% skulle vilja ha mer hjälp. Och man har inte frågat papporna om deras uppfattning av "sina" svärföräldrar...mormor och morfar. Jag blir oerhört trött på att viktiga frågor alltid ska diskuteras utifrån förvanskningar och löpsedelsmentalitet.

Det är intressant att många kvinnor troligen har svårt att kommunicera med svärföräldrar när det gäller barnen, man trippar lätt på tå, missförstår eller klampar på i ullstrumporna. Åt båda hållen. Det är ju ett släktskap som uppstått sent i livet, med potentiellt nära kontakt - den andra hälfts föräldrar - samtidigt som man aldrig hinner riktigt lära känna varandra. Inte konstigt att det blir jobbigt.

Själv har det tagit mig år att kunna slappna av runt svärmor. Hon är trevlig och vill väl - för väl ibland. Man kan knappt andas utan att hon snubblar över sig själv för att se vad jag vill ha. Det tog ett tag innan vi skaffade barn iallafall, så vi hann slipa ned de värsta kanterna mellan oss, de ömmaste områdena. Man lär sig acceptera och leva med varandras egenheter, även om hon inte kan ställa fram en skål potatis utan att oja sig över hur dåligt det blev, hela tiden ursäkta sig och presenterna som köpts, hur besöket organiserats, hur saften smakar...

När vi fick barn är det inte så att det är svårt att få dom att ställa upp. De var ett par år iväg från pensionen och helt överlyckliga att ställa upp. Ofta riktigt duktiga också eftersom de övat upp färdigheterna redan på ett par kusiner till mina barn. Samtidigt hela tiden nervösa att trampa mig/oss på tårna. Jag lämnar med glädje över ungarna till farmor och farfar - de har koll på rutiner, de älskar att ha dom hos sig, och vi kommer bäst överens om vi inte hela tiden måste vistas i samma rum, eftersom svärmor då blir så nervös att jag ska tycka att hon inkräktar på "mitt" revir. Blir mest av allt trött på att hon inte involverar sin son - som barnens far är han fullt kapabel att delge tvätt-, sov-, utflykts, tröste- och lektips. Hon vet detta till stor del, men det är hennes rädsla att jag ska känna mig undanskuffad som tar över (läs: hennes egna erfarenheter av en ganska krävande svärmor...). Själv vill jag bara sitta i soffan med en tidning och njuta av 20 minuters egentid..."take it away grandma!"

Det är mina föräldrar som är problemet. 40-talister som ännu jobbar och som njuter fullt ut av att de är vid god hälsa, utan barn i hemmet och med redig ekonomi. De har ett hem som är en mardröm för varje småbarnsförälder. Med glasskulpturer, sladdar överallt, TV som lätt vickar över, trappa de vägrat skaffa grind till så att jag aldrig kunde slappna av i fem sekunder innan ungarna nyligen blev stora nog. Min mamma gick aldrig upp på morgnarna när jag kom ned med 2-åring och nyfödd, helt utmattad efter dålig sömn på luftmadrassen. Hon ringde nästan aldrig upp och bad få ungarna över helgen. Det fanns inte barnbestick, blöjor eller nappflaskor hos dom - vi fick alltid släpa med allt. Däremot köpte de dyra och onödiga leksaker de själva föll för - men som barnen då var alldeles för små för.

Kanske spelar det in att mormors mamma alltid hade många och ljudliga åsikter om barnhantering när jag var liten - kanske gör hon vad som helst för att inte bli den som lägger sig i och tar över och får mig att känna mig misslyckad. Kanske kan den generationen inte släppa känslan av att vara universums center som alla ska rätta sig efter. Varför ska de ändra på sina liv, sin vardag, för att göra plats för småbarn som ändå kommer bli stora om några år. Att de åren är en evighet föt uttrötta föräldrar är en sak som inte riktigt sjunker in.

Nu är barnen större och börjar bli lite 'roligare' för mormor och morfar att umgås med. Så de börjar sakta bidra med annat än pengar. Som utfattig akademiker-mamma är pengar alltid välkommet. Men det har funnits åtskilliga tillfällen då jag hellre skulle tagit en god natts sömn, en ledig dag, hjälp med hämtning på dagis osv. Då är det tur att man har svärmor och svärfar...


Andra bloggar om: , , , , , ,

lördag 17 november 2007

Brott & Straff i Medieversum

Några av de konstigaste episoderna i gamla Stålmannen-tidningen var Bizarro-världen, där allt var tvärtom och absurt Ibland känns det som om det var en förebild av den värdebild som utmålas av medierna idag. Små händelser förstoras till jättelika skandaler medans korruption på hög nivå blir en liten undangömd blänkare. Vad som saknas i Sverige efter det att den oftast riktigt lysande TV-satiren DHH (Detta Har Hänt) lades ner (varför!??) är politiks satir på hög nivå. Motsvarande geniet Jon Stewart i The Daily Show. Schyfferts kortvariga program i kanal 5 som byggde på den idén föll tragiskt kort. Det blev inte så mycket en skarp titt på politiker och medias hantering av politiken, som ett rent slapstick-program med en hel del stjärthumor. Det närmaste som går att komma denna högsta form av humor är nog Starkt Material i P3 - de visar att det går att göra hysteriskt roliga analyser av politik och media i dagens Sverige. Lyft upp det programmet på TV-nivå. Eller förresten - gör inte det, för SVTs ledning får nog diarré bara av tanken att producera något genuint utmanade och skarpsinnigt.

En märklig händelse i veckan var det uppenbart taffliga försöket av en PR-spindoktor på Prime att rädda moderaternas anseende med att försöka få bloggare och media att uppmärksamma en ihopklippt video på Youtube med exempel på Mona Sahlins kortaffärer och obetalda räkningar. Sveriges radios P1-program Medierna (makes my lördagsmorgon any time) ringde upp snillet och undrade vad han höll på med. Tydligen hade det inte räckt med att läcka ut filmen igen på Youtube och se till att höger-bloggare skrev om Sahlins fadäser - drevet ville inte gå igång så han försökte knuffa igång ytterligare nätskribenter. Varvid en del tog illa vid sig av de övertydliga knuffarna och blåste i visselpipan. Är detta det bästa Sveriges spin-doktorer kan komma upp med kan vi alla ta det lugnt.

Högerpopulisterna verkar genuint förvånade över att deras ploj inte funkat. Här är varför: Sahlins felsteg, idiotiska som de var, resulterade i det enda kännbara straff politiker kan få - time out. Och i hennes fall troligen posten som statsminister dessutom. Jag är inget fan av Sahlin, men i brottsliga termer så har hon "avtjänat" sitt straff, till skillnad från de horder av laglydiga moderater som nu avslöjas som de nyliberala gör-som-jag-säger-inte-som-jag-gör skattefifflar de alltid varit. Flera av dem kan säkert göra comeback om några år, ångerfyllda och nyfrälsta. Men inget PR-snille kan få dem helgonförklarade genom att bara dra fram gammalt överspelat smutsigt byk hos sossarna.

Apropå att motvilligt ta ställning för individer man har föga till övers för: Britney körde tydligen över ännu en paparazzos fot när hon skulle ta sig från ett hotell. Fotograferna omringar bilen och flyttar inte på sig trots att de blir ljudligt ombedda att göra det. Så när hon backar kör hon över en av deras fötter. Buhu. Allvarligt talat, om nån är så j-a puckad att de inte flyttar på sig för en rörlig bil får de väl skylla sig själv! Om jag var BS skulle jag låta bli att flytta bilen nästa gång, men stämma skiten ur samtliga närvarande för egenmäktigt förfarande och kidnappning, eftersom de inte vill låta henne utnyttja sin medborgeliga rätt att förflytta sig. Suck it up eller skaffa ett riktigt jobb!


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

tisdag 13 november 2007

Varför jag aldrig blir miljonär

Varför blir vissa människor miljonärer och andra tillbringar livet med att sälja gamla barnkläder på Tradera för att få pengar till lite nyare begagnade kläder till barnen?
Drivkraft tror jag är en starkt bidragande faktor. Förmågan att bara dra igång med något och satsa på det. Vare sig det är Youtube eller Skype eller tetrapack.

Dåochdå drabbas de flesta av oss av "briljanta" idéer som definitivt skulle kunna skjutsa in oss i 6-siffriga månadslöner. En del överlever inte morgonens ljus dagen efter krogbesöket som var upphovet till genidraget (= designade flytbojar formade som djur och kändisar). Medans andra faktiskt har en liten, liten chans att klara sig som god idé. Som den jag fick nyss:
Nörd-konsultfirma.
Nuförtiden finns det ju tjänster för allt, personliga pensionsfondsplacerare, hunddagis-skötare, personal shopper, bröllopsplanerare osv. Men ingen för den absolut mest frustrerade marknaden av alla: teknikmarknaden.
Dags att köpa ny kompakt digitalkamera? Välkommen till djungeln! Pixlar, slutartider, inzoominingar, autofokus, etc, etc.
Ny TV? HD eller LCD eller Plasma eller...
Digitalbox? Bredband? Skrivare? Scanner? CD-spelare? Mp3? Videokamera? MOBIL!!???

Det krävs en civilingenjörsexamen för att hålla koll på alla tekniska detaljer, alternativ, smarta och osmarta lösningar. Vad som är nödvändigt och vad som är dyrbart tjafs!
Men nu är det slut på magsyra och ångestframkallande stressmoment. För en billig peng i månaden har Du konstant tillgång till våra kvalificerade teknik-nördar. Utifrån den profil vi skapar av Dig, Dina intressen, ekonomi, prioriteringar och gillanden rensar vi upp i djungeln och ger dig informerade förslag på vilket märke, vilken teknisk lösning och vilken pryl som passar dig. Behöver du verkligen Gps i mobilen, föredrar du separat musikspelare, är inspelningsbar HD-DVD ett måste för en person med dina vanor..?
Vi sköter inköp och kontakt med säljare, ser till att du får installationen skött. Och när, som oundvikligen händer, saker och ting slutar att fungera, så tar vi kontakt med supporten i två timmars telefonkö, och med vår oersättliga kunskap om teknik och jurudik så kan de bara glömma att försöka slå blå dunster i våra ögon!

Vi är tillgängliga 24 timmar om dygnet - funderar du på en ny mobil, skicka ett mejl och inom 1 timma har du en kort och koncis lista över de alternativ vi anser passar dina behov bäst, med beskrivningar över för- och nackdelar. Vill du veta mer så är det bara att ringa upp och prata igenom alternativen med våra trevliga och entusiastiska nördar!

Tänk om man hade lite mer drivkraft - jag skulle bli miljonär inom ett år - sedan sälja allt till Google och bli miljardär!
Det får bli plan B istället - stämma den företagsamma individ som verkligen drar igång med detta för idé-stöld...


Andra bloggar om: , ,

måndag 12 november 2007

Integriteten mellan askan och elden

Övervakarsamhället skrämmer mig, även om jag ännu själv inte blivit (medvetet) kränkt så pass att jag orkar uppbåda korstågsanda. Jag är uppkopplad och digital i min vardag till 90%, från betalkort till epost till facebook till kameraövervakning till kortläsare. Men det som skrämmer mig än mer är det avgrundsdjup som finns mellan våra värderingar och de övergrepp på individuellt plan som vår nya teknik gett upphov till. När jag var liten sprang man dåochdå på blottare och knäppisar med en kamera på stranden. I dagens samhälle kan de videofilma från andra sidan gatan bakom en gardin i nattmörker och lägga ut skiten på internet för allmän beskådan på en minut. Vad somtidigare krävde civilingenjörsutbildning och en mindre personlig förmögenhet kan vilken förtidspensionerad sexualförbrytare som helst ta itu med. Samtidigt som snustorra jurister har svårt att vakna upp till att digitala medier kräver helt andra lösningar än bara överförda gammal bestämmelser från boktryckarkonstens gryning.

Inom universitetsvärlden är detta plågsamt påtagligt, vi får beslutsfattare, administratörer och jurister som helt enkelt inte kan eller klarar av att göra karriär på mer välbetalda jobb. Spridning av forskning och information hindras av copyright-galna mähän som tror att vi tjänar pengar på våra tabeller och diagram.

Och sedan finns de där mycket besvärliga gråzonerna, där det å ena sidan är kristallklart vad som är moraliskt riktigt, å andra sidan näst intill omöjligt att lagstifta om. Efter nyår kommer ett förslag om en ny lagstiftning för att förhindra smygfotografering av andra människor i situationer som "upplevs som kränkande". Som exempel tas upp fallet med mannen som smygfilmade sin f.d. flickvän när hon hade sex, och hyresvärden som borrade ett hål in i duschen för att smygfilma sin hyresgäst. Båda fälldes, men inte för filmningen - för i lag är det inte förbjudet. Ur ett allmänmänskligt perspektiv håller nog de allra flesta med om att detta är övergrepp av värsta sorten. Det kan bara betecknas som visuell våldtäkt på integriteten, likt att filma någon på toan och lägga ut det på nätet för allmän beskådan. Tekniken och nätet gör att alla dessa beteenden förstoras bortom alla proportioner.

Samtidigt, hur lagstiftar man emot det? Blir det förbjudet att ta bilder av sina nära och kära på stranden om någon annan råkar komma med på bild? Kan politiker och kändisar stämma fotografer och journalister om de tar bilder av dem i pinsamma situationer? Vart går gränsen? På något vis så blir brottet syftet snarare än handlingen. Om syftet är att ta makt över någon, inkräkta deras privatliv, förlöjliga dom - då är det straffbart. Är det allmännyttigt så är det lagligt. Gissa om papparazzi är en stoooor gråzon.

Har aldrig köpt en kändistidning, är genuint oförstående inför suddiga bilder på kändisar som solar topless på sin bakgård. Men lika väl som amerikanarnas mantra om "terrorister" innebar att varje halvdemokrati och diktatur fick grönt kort att spärra in oliktänkande på obestämd tid, på samma vis kan en sådan här lagstiftning bidra till att sätta press på riktig journalistik. För de finns alltid ljusskygga människor som utnyttjar minsta kryphål att torpedera motståndare.

Samtidigt är det naivt att tro att vi klarar oss utan någon sorts lagstiftning. Det är inte lagligt att smyga fram till mitt fönster och titta på mig när jag klär om - det är en kränkning. Det borde f-n i mig inte vara lagligt att göra det med en kamera i handen. Män, kvinnor och barn är inte pervons personliga njutningsmedel och makt-drog, de är individer som förtjänar respekt. Nu när bilder på en sekund kan spridas över hela globen så är detta inte mindre viktigt, det är mer. Men jag erkänner, jag sitter inte inne med det gyllene svaret på den gordianska knuten - hur vi formulerar detta i en lagtext.


Andra bloggar om: , , , ,

torsdag 8 november 2007

Löpsedels-etik och vardagens vansinne

Ännu ett vansinnesdåd - en ung människa som tappat alla koncepter om mänsklighet och sin egen plats i världsaltet väljer att förstöra så många människors liv som möjligt i sitt självmord. Talar naturligtvis om grabben som sköt ihjäl fler unga människor och krossade mer familjer än jag orkar tänka på, i Finland igår. Om det var mina barn... Om det är den verklighet jag skickar ut mina snart skolmogna barn i... Vad lever jag i för sorts samhälle där det kan gå så käpprätt åt helvete med en människa utan att några allvarliga varningsklockor börjar dåna över nejden?

Jag lever i ett samhälle där media mer eller mindre omedvetet ser till att det kommer hända igen och igen och igen, samtidigt som de bröstar upp sig med moraliskt magstöd och säljer lösnummer med korniga förstorade bilder på gråtande barn och föräldrar vars värld rasat samman en onsdag i november. Och ändå är detta att föredra mot alternativ 2: Stod i kassan på Ica och såg Exploatören och Aftonblottaren i tidningsstället. På den senare var det en stor bild av en 13-årig flicka som lyckats överleva. Säga vad man vill, men den sortens val av framsida lyfter iallafall fram offren och katastrofen. Men på Expressen var det en enorm bild på mördaren med pistol riktad mot betraktaren. Redaktören må gömma sig bakom vilka floskler om tryckfrihet som helst, men den sortens bild förhärligar och skiljer ut en sinnessjuk liten mördare, lyfter upp honom till pop-ikon i dagens mediala värld där du finns om du syns och vapen är coola.

Skulle precis hänfalla åt sedvanligt "typiskt Expressen" när jag fick se löpet till Aftonbladet på väggen - samma bild. Samma idiotiska val att lyfta fram grabben som betydelsefull istället för de drabbade. En bild säger mer an 10.000 högtravande ord - varje gång media "i allmänhetens intresse" sänder de egenhändigt ihopknåpade paranoida, självförhärligande YouTube-inspelningarna, publicerar deras bilder i näst intill levande storlek, varje gång sitter det ett gäng potentiella våldsmakare runtom i världen och ser hur chansen till evig berömmelse går via vapnet och vansinnesdådet.

Jag tänker inte länka till dessa tidningar.

Andra bloggar om: , , , ,

onsdag 7 november 2007

Sing o' the times? Gilla läget!

Är du liksom jag född innan 1985 så händer det nog att du ibland lutar dig tillbaka i din stol och bara förundras över hur livet har förändrats efter persondatorns och internets intåg - och hur snabbt det gått! Jag är i 30-årsåldern och kommer faktiskt ihåg när jag på slutet av 90-talet satt och svor över mitt 56 kb-modem och den där överhypade idén world wide web. Söka på Alta Vista, vänta 5 minuter medan datorn tuggar (ca 250kb RAM-minne), få upp en lista över alternativ, klicka på den första, vänta 5 minuter till, inse att den hemsida du valt är helt värdelös, klicka tillbaka...osv tills jag i förakt stängde av skiten och i mitt stilla sinne undrade vem som var så idiotisk att dom trodde detta var nåt att bli upphetsad över. Det var innan hemsides-explosionen, google, bredband, pentium-processorer och usb-pinnar med dubbelt så mycket minne jämfört med min dåtida datorburks hårddisk.

Det är stort nog på det rent personliga planet, men i ett globalt perspektiv är det faktiskt helt makalöst vilken genomgripande förändrad värld vi lever i nu jämfört med 1983. Framtida forskare knappt kunna redogöra för hastigheten allt skedde i, för det gäller inte så mycket tekniken, som mentaliteten. Att nå allt och alla, att dela och undersöka och hitta och diskutera och nå ut och bli besatt och beroende. Och den stora vattendelaren är mellan de som hänger sig, släpper taget och flyter med i virvlarna - och de som desperat tror att de kan kontrollera allt som vore det en ny sorts tidning, en ny typ av fortskaffningsmedel. Jag är inte för ohejdat intrång i copyright-rätten, men jag är realist nog att inse att skeppet är seglat och sjunket på det området. Det fanns ett litet, litet fönster på 90-talet där de stora bolagen kunde ha lagt under sig marknaden och mentaliteten hos de nya användarna - men sedvanlig gammal förändrings-skräck fick dem på fall som vanligt. Det skulle krävas en global diktator med dödspatruller för att hejda utvecklingen nu - och t o m det skulle nog inte fungera.

Så det förvånar mig faktiskt att vissa människor tror att det fortfarande är 1989. Prince, t ex, har nu börjat hota samtliga av sina största fan-sidor för att få allt bildmaterial, texter till hans sånger, logotyper osv borttaget - eftersom det är HANS! Fascist-advokaterna han anställt har t o m hotat en mamma som lagt ut en hemmavideo av sitt barn som dansar loss till en burkig version av hans "Let's go crazy". Har han börjat röka upp sina egna brallor? Har hårspreyen slutgiltligt förtvinat hjärnan? Vad tror han att han vinner på detta?

Det mest makalösa är att så många av dessa artister/företag inte förstår att om de har fått ett näst intill gratis globalt reklammedium som hemsidor utgör, då måste man faktiskt vara beredd att "unclench the sphincter". Det är som att försöka ösa tillbaka mjölken i ett sprucket glas - totalt meningslöst och kontraproduktivt. Som sagt, jag förstår att copyright är en rättighet och att artister ska kunna tjäna pengar på sin möda, men det provocerar mig så ini helvete att miljonärer kan sitta i sina överdådiga slott och gnälla över förlorad inkomst på de svindyra cd-skivorna. Vanliga artister och grupper, det stora flertalet, de vet att skivan och låtarna bara är en del av inkomsten. Lite kommer från radion också, men framförallt får de lassa in högtalare och instrument och åka på turné - det enda som inte kan stjälas är upplevelsen av en live-spelning! Så kanske totaltrimmade starlets och pårökta hiphoppare måste masa sig ut ur sina mansions och vara beredda att dyka upp på sina inbokade spelningar. Vojne. Något som de flesta artister fram till 80-talet var helt införstådda med, tills skivförsäljningen gjorde det möjligt att tillbringa 1 månad i studion och 11 månader på ett pool-party.

Jag gråter inte för dig Prince, Britney, 50 cent. Inse att 80-90-talet var ett kort skinande undantag och att nu liksom tidigare kräver vi att våra artister faktiskt bemödar sig med att möta oss ansikte mot ansikte.

Andra bloggar om: , , ,