Det känns tryggt!

FRA-chefens gnälliga försvarskampanj i dagspressen åsido - vi är inte den enda demokratin som har problem med klåfingriga kontrollhysteriska byråkrater. I Storbritannien diskuteras nu det flitiga användandet av övervakningskameror på allmän plats. Man har hittills haft 4.200.000 sådana kameror uppförda på platser runtom landet. Resultat? Knappast något. Utredningar visar att ökad belysning är hela 7 gånger mer effektivt för att minska brott och vandalism. Men det är liksom inte lika high-tech-sexigt... Så man har fattat beslut att utveckla ännu mer avancerade program för kamerorna, som reagerar på vissa sorters ljud, såsom krossat glas.

I en utmärkt krönika i Guardian dissekerar Marina Hyde "logiken" och strukturerna bakom förfarandet. Hon ställer också en fråga som säkerligen förekommit hos många svenskar de senaste veckorna - i vilka individers händer lämnar vi över våran vardag?

Just who are these people, these swelling legions of unelected, ill-qualified monitors who wield such extraordinary power in our surveillance society? Clarification in one case came last year, when the civilian in charge of a Worcester police station's surveillance team was suspended after detectives found, among one day's footage, a 20-minute sequence of close-ups of a woman's cleavage and backside as she walked oblivious through the streets. Whether the woman ever discovered she was the star of a kind of pervert Truman Show is not recorded. But the offending monitor escaped with a warning and was - unbelievably - back in post within weeks.

Men det var ju en slemmig engelsman. Inte skulle hederliga svenska män låta sina personliga drifter och laster påverka deras arbete?

Då rekommenderar jag ett besök på sajten Gnuheter, som låter den som vill installera en liten avläsare helt öppet på sin blogg - kallad Creeper. Denna kollar vilka som besöker sidan, ungefär som en besöksräknare. Skillnaden är att den använder denna information för att på sin hemsida visa vilka Myndigheter som besökt sidorna. Inte privatpersoner alltså. Det kan vara intressant att se, att datorer i både riksdagen och domstolsverket besökt Henrik Alexanderssons blogg efter det att han skrivit om vissa vansinniga ideer från EU-politiker att registrera bloggare. Det är något som faktiskt inger lite respekt hos mig, att personer som sitter på dessa enheter tar sig tid att kolla upp information och uppgifter hos bloggare, vare sig de håller med eller ej.

Så hur är det med FRA då, Försvarets Radioanstalt, Swedish Defense Data Agency? Tja, någon där har varit VÄLDIGT nät-aktiv de senaste dagarna jag kollat iallafall, med konstanta besök mellan 12-17 på softporr-sidan Opium...

Det känns tryggt...


Andra bloggar om: FRA, avlyssnning, övervakning, kameraövervakning, storbritannien

När vuxna beter sig som barn

Nu när man har börjat leva sitt dubbla liv - det som Förälder - dyker helt plötsligt nya konflikter och kontroverser upp, minfält av sociala relationer man knappt hade en aning om. Som det här med kalas. Om man tyckte det var en balans på lös lina som barn, är det inget emot vad det är som vuxen organisatör. Samtidigt är det tydligt att hur vuxna vi än är, så bär vi alla med oss agernaden som hör hemma i sandlådan mer än i moget sällskap.

Som föräldrarna som fick för sig att det var en god idé att låta sin 8-årige son dela ut kalasinbjudningar på skolan - till alla utom två i klassen. När lärarna fick klart för sig att detta hade inträffat, samlade de in inbjudningarna och bad pojken att göra om det utanför skolans område. Nu har pappan JO-anmält det hela. Jag har några starka åsikter i fallet (som alla föräldrar säkerligen har):

1. Det var super-idiotiskt av föräldrarna att tro att det var okej att så tydligt exkludera vissa klasskamrater från kalaset, inför alla. Jag har bara barn på dagis och redan där har vi lärt oss att det är dålig stil. Sunt förnuft säger att det är dålig stil.

2. Jag är inte helt övertygad om att det var ett förbiseende av föräldrarna ifråga. De verkar mycket bestämda över att just dessa två skulle exkluderas när alla andra skulle bjudas in. Jag tror att det fanns ett påtagligt mått av medveten markering från deras sida, och mår illa över att de drar in sin 8-åriga son i sitt psykologiska spel.

3. Om ett barn är lite av en mobbare blir läget knappast bättre av att han så tydligt förskjuts ur kamratkretsen. Han är ÅTTA år! Hade det inte varit bättre att ta tillfället i akt att förbättra relationerna om man ändå hade plats för så många barn på kalaset? Den som blev exkluderad för att han inte bjudit in till sitt kalas tidigare gör mig än mer arg. Alla har inte föräldrar som har råd och möjlighet att bjuda mer än en handfull personer till sitt kalas. Ska de straffas för det?

4. Att pappan gått så långt att han JO-anmält händelsen talar för bristande proportioner och skev självbild. Är detta verkligen ett problem av nationell magnitud? Har övergreppet verkligen varit så extremt? Är inte deras agerande också ett övergrepp? Mår hans son verkligen bra av det korståg han beslutat föra mot läraren och skolan?

5. Med det sagt vill jag ändå påstå att läraren agerade inte helt rätt i läget. Det utsatte inbjudaren för en extremt konstig och förnedrande situation som orsakats av hans föräldrar, inte han själv. Jag tror inte det gjorde situationen för de exkluderade något enklare, snarare tvärtom. Istället borde de ha kallat föräldrarna till alla tre barnen till samtal och diskuterat igenom situationen. Men det är lätt att agera fel i en hastigt uppkommen konfliktsituation. Huvudansvaret ligger på föräldraren till kalas-killen.

Slutligen hoppas jag att de på skolan nu jobbar aktivt med att överbrygga de potentiellt hemska klyftorna och konflikterna som orsakats - inte av barnen, utan av de VUXNA.

Monika Ringbom skriver som vanligt med insikt om frågan.


Andra bloggar om: förälder, barn, kalas, JO-anmälan, skola

Några problem med högskoleavgifter

Jag måste erkänna att förslaget om studieavgift för studenter utanför EU gör mig kluven. Å ena sidan tycker jag det är märkligt att det fria universitet som vi har idag, som är bekostat av skattepengar, ska bära kostnaden för att utbilda andra nationers unga människor. Jag har släkt och vänner som gått tekniska utbildningar, där de flesta utländska studenter hamnar, där många hamnat inte för att de är speciellt intresserade av utbildningen, utan för att den var den billigaste. Denna sanning gäller delvis för svenskar också så klart, men de flesta svenska slackers väljer humaniora...

Men som systemet fungerar nu har knappast svenska universitet förlorat på dealen. Institutionerna får betalt för antal studenter som tar sig igenom, alltså har utländska studender i praktiken bidragit till bättre budget och möjlighet att anställa fler. När den gruppen försvinner, och det lär de allra flesta göra - det finns mer prestigefulla universitet, i länder med med allmänt användbara språk, och billigare levnadsförhållanden - så kommer i slutändan dessa utbildningar drabbas av mindre inkomster. Så vem är då vinnare? Regeringens budget. Men det är lätt att vara dumsnål.

All undervisning kräver en kritisk massa, både i antal lärare och i antal studenter. Det är också bra att få komma i kontakt med andra människor från skilda kulturer. De nätverk som kan etableras på grundutbildningen kan bli en enorm tillgång när de utexaminerade återvänder till sina hemländer, eller flyttar vidare till nästa land och samtidigt har kvar band till sitt alma mater. På den vägen kan projekt och större forskningsmedel komma in. Är det verkligen så dåligt att det finns ett gäng högutbildade indier, kenyaner och kineser som tillbringat en längre tid i vårt land, har kontakt med våra universitet, och kan relatera till svenska intressen? Är det bättre om de slår ner rötterna i Polen istället?

Om SFS verkligen vill kämpa emot det här förslaget, vilket de säger sig vilja göra, då skulle jag rekommendera att de börjar tala i det enda språk Alliansen förstår - pengar och prestige.
T ex kostanden av att införa stipendiesystem, administrera inbetalning av avgifter osv. På allt fler plan verkar regeringen jobba hårt för att minska arbetslösheten genom att införa mer kontroller, myndigheter, byråkrati och övervakning (FRA lär väl bli vår största myndighet). Inte för att jag gillar liberal politik - men jag trodde denna sortens statlig administrations-hysteri hörde hemma mer i vänster-lägret...


Andra bloggar om: universitet, högskola, högskoleavgift, alliansen, politik, FRA

Åh Federley, guldet blev till sand

Kan inte ha varit ett trevligt uppvaknande för Fredde Federley och Annie Johnsson denna morgon. Kanske kunde de några timmar på morgonkvisten klamra sig fast vid tron att de lyckats slå blå dunster i ögonen på sina väljare genom rävspelet i riksdagen igår. Räddat karriären och den feta lönen och samtidigt fortsatt vara de rebelliska liberala hjältarna. Media verkade ju köpa det, som den skock får de uppenbarligen är.

Kanske planerade Fredrick att strosa förbi de samlade vitklädda protestanterna utanför riksdagen för att mottaga deras hyllningar och ovationer. Jag gissar att han snabbt insåg att det bara var att krypa fram under jord i parkeringshuset som gällde, för att slippa bli dumpad i strömmen.

Den dröm han och Annie närde igår kväll hade säkert ett skimmer över sig, frihetens hjältar, liberalismens försvarare, Ayn Rands sanna efterföljare. Den kalla sol som sken idag visade upp deras glåmiga hy och skingrade de sista fantasifostren.

Det är sällan enskilda riksdagsledamöter verkligen har en möjlighet att påverka.
Det är än mer sällan de kommer upp en fråga som får konsekvenser för hela samhällets fortsatta verksamhet.
Att båda dessa sällsyntheter uppstod samtidigt måste vara fullständigt unikt. Liksom chansen de alla försatte i ett enda slag.
För att vara krass: om Wikström, Sigfrid, Johnsson och Federley hade röstat nej hade deras karriärer varit säkrade. För ungdomsförbunden hade de varit hjältar. För de borgerliga väljarna hade de varit garanterade inkryssning i val från nu till evigheten.

De valde den enkla vägen. Den med minst motstånd.
De valde också den korta vägen tror jag nog. För det blir inga mer personröster på dom. Snarare tvärtom.

Vilket lämnar oss med problemet med den grå, senila, programmerade massan riksdagsledamöter som gör som husse säger.


Andra bloggar om: FRA-lagen, Federley, liberal

Dagen terroristerna vann

Jag sitter på mitt rum och ska jobba.
Jag kan inte.
Bläddrar mellan bloggar, nät-tidningar, sändningar från Riksdagen.
Ser hur det fladdrande korthuset hålls på plats av maktspråk, ambitioner, rädsla och envishet.

Dom kommer klara att få igenom denna vidriga lag.

Den 18 juni

Dagen terroristerna vann

Varför

Varför kan jag inte få ur mig den där texten
Varför kan jag inte bara spotta ur mig den och gå vidare

Varför är jag så usel på att ta mig samman

Varför utsätter jag mig för detta

?

Kejsar Garthon till attack mot pöbeln

Jag har ingen aning om det beror på långvarig konsumtion av alkohol, marijuana eller limstift, men Garthon och Rosenberg borde förtidspensioneras till ett hem för hjärnskadade f.d. radikaler. Nu går Präktige Per ut och försvarar Tiinas sanslösa påhopp på ett gäng sjungande lustigkurrar:

Bra Tiina! Tack för ditt angrepp mot den fisförnäma högtidlighet som alltid har
omgett den så kallade spexkulturens allra mest mansgrisiga och gymnasiala
svinaktigheter!

Notera att Per tycker det är bra att Tiina attackerar "den fisförnäma högtidlighet" som det tydligen innebär att göra en spex-sång. Man undrar var Hans Alfredsson tänker om detta? Och vad Tage Danielsson, vår främste ordkonstnär under 1900-talet, skulle ha sagt om den unkna inställningen? Jag är glad att han slipper bevittna det hela. Extra patetiskt blir det att gå i försvar för Professor Tiina "satsar man på traditioner ska man satsa på de finkulturella traditionerna och inte något vulgärt spex" Rosenberg. (Sydsvenskan)

Har Garthon rökt upp sänghalmen eller har jag gått genom spegeln och befinner mig i världen där spex är fisförnämt och Schuberts pianokonserter är "folkligt"?

Om man bortser fullständigt från det faktum att stora delar av sången kan tolkas lika gärna som en kritik mot marknadsanpassad konsumtionshysteri,
om man bortser från att det var en fånig liten visa på en sluten tillställning,
om man bortser från att reaktionen saknade all proportion till händelsen (inte striptease, publik förnedring av studenter, hets mot folkgrupp - en ganska harmlös visa),
så kvarstår ett ovedersägligt faktum som alla dessa gråhåriga ego-rebeller gärna vill förtränga:

Tiina Rosenberg är professor och besitter en maktposition både inom universitetet och inom den mediala världen som ger henne ett enormt övertag mot andra som står lägre i den sociala hierarkin. Hennes attack var lika vidrig som om en lönnfet ministergubbe hade attackerat en grupp yngre parti-aktiva inför en hel kongress. Det är extra ironiskt att könsmaktsordningens löpsedels-ansikte väljer att helt bortse från denna aspekt i det inträffade. Inte lika lätt att rikta det där kritiska strålkastarljuset mot sig själv...?

Och vilket vidrigt språkbruk Präktige Per "jag jobbade på Lundagård 1968-69" Garthon själv använder sig av. Har han ens läst vistexten? Hur har han mage att såga ned dessa killar och deras uppträdanden så kategoriskt i pressen? Förtjänar spexare bara förakt och okvädningsord, inte ens den minimala respekt man ger personen som tillhandahåller "hushållsnära tjänster"?

I egenskap av mörkröd vänster och feminist in i benmärgen betackar jag mig för all association med dessa halvsenila moraliska vrak och uppmärksamhetssökande ångvältar. Ni talar inte för mig, inte för arbetarna, inte för kvinnorna, inte för feministerna, inte för de radikala, inte för någon annan än er egen verklighetsfrånvända bild av er själva.
Det är Du som är kejsaren Per, inte ett gäng småbarnsfäder som sjunger på sin fritid. Det är Du som är spritt språngande naken Tiina, inte en tråd har du som skyler över ditt beteende för vad det är.


Andra bloggar om: Tiina Rosenberg, Per Garthon, Lunds universitet, Lund, spex

Makt gör rätt tycker Rosenberg

Veckans absolut mest absurda händelse i lilla Sverige måste väl vara när Tiina Rosenberg på promoveringsmiddag i Lund, i egenskap av professor och företrädare för seniora humanister, får ett utbrott som aldrig skulle accepteras i ett filmmanus. Under ett framträdande av spex-gruppen Last Call, en visa kallad "Folkets Rättigheter" rusar hon upp innan den ens är över och börjar skälla ut ensemblen. Hon avslutar det hela med att skrika "Fuck you, fuck you, fuck you" och springa därifrån. Hade det inte suttit 500 vittnen hade jag aldrig vågat tro att människan kunde betett sig så obalanserat och vidrigt.

Det finns flera aspekter som gör mig arg. Mig som är blodrött vänster och som kommer från en blodrött vänster släkt som alltid varit akriva inom arbetarrörelsen.

För det första: Tycker du inte om det som sägs? Tough! Det kallas yttrandefrihet och är en av de rättigheter som folk dödats och dödas för runtom i världen och i vårt eget land. Om det inte handlar om hets mot grupper och uppmaning till våld och brott mot oskyldiga har man ingen jävla rätt att attackera någon som framför en sång eller en text.

För det andra: Rosenberg hör till en grupp akademiker som gör mig allt mer förbannad. Under många år har de byggt upp en ullig, vadderad bild av sig själva som radikaler, rebeller, stolta över sitt utanförskap. Vilket är helt okej. Till dess man plötsligt besitter makten i form at fast anställning, hög position, rejäla forskningsanslag. Att då inte ta konsekvenserna av sin egen lära och inse att man har tolkningsföreträde och en maktposition gentemot andra är patetiskt. Tiina Rosenbegr är en professor som attackerar och trakasserar socialt lägre rankade och yngre personer i sin närmiljö. Enligt hennes egen forskningslogik är detta förkastligt.

För det tredje: Om hon hade invändningar mot sången kunde hon ha tagit upp det efteråt med rektor på ett sansat sätt, eller skrivit en krönika i en dagstidning (till skillnad mot oss vanliga drönare har hon gräddfil in i den offentliga debatten). Hon kunde ha ondgjort sig hur mycket som helst för alla som orkade höra på. Det är hennes rättighet.

För det fjärde: Är texten verkligen en attack på vänstern? Jag tycker den kan tolkas på mer än ett sätt. Det kan även tolkas som en vass satir över dagens marknadsanpassade konsumtionssamhälle där rättighet likställs med att ha nya volvon och kabel-TV. Kampen för ett bättre samhälle såsom den bedrevs på 60-70-talen har övergått i kampen för den egna snöda vinningens skull.
Alla ska ha rätt att köra bil av ganska ny modell
Alla ska rätt till kyckling när det blir fredagskväll
Alla ska ha rätt att ha en villa annars mår vi psykiskt illa
Vi sitter i samma båt. Tillsammans hjälps vi åt

Vare sig den skrevs med blå ögon eller röda gör ingen skillnad. Om du vill protestera mot en satir-sång - låt bli att skratta!

Jag var förbannad tidigare idag, men efter Rosenbergs "avbön" i Sydsvenskan på eftermiddagen blev JAG rosenrasande. Först säger hon:

– Det kanske finns för många som inte har någon naturlig hemvist på
universitetet, som inte är inlemmade i den akademiska kulturen och som inte kan koderna. Hade jag varit en äkta lundensare hade jag kanske förstått att det här var något fint och det är mycket möjligt att det var min arbetarklassmässiga vänsterpolitiska ryggmärg som reagerade och som vanligt ledde mig fel i sådana här sammanhang.

Jag är den första som studerade på universitet i min släkt och jag betackar mig Tiinas "förklaring" att det var hennes vänsterpolitiska ryggmärg. Det var reptilhjärnan och inget annat och att dra ned mig i ditt träsk är att lassa oförätt på denna osmakliga sörja. Men det hela blir totalt patetiskt när hon sedan går vidare med att söga:

– Vågar man inte ha lite bättre koll på underhållningen? Det hade varit
bättre om man hade tagit fram en flygel och spelat Schumann eller Schubert,
satsar man på traditioner ska man satsa på de finkulturella traditionerna och
inte något vulgärt spex.

Halledudanedå! Ingen Schubert!!!?? Ja JAG skulle då känna mig oerhört mycket mer hemma med klassisk pianokonsert istället för lite småhurtig hemmasnickrad sång. Vem fan tror hon att hon är!?! Ska hon säga åt oss att satsa på "FINKULTUR"! Och om vi inte gillar det - vad är vi då. Maskar som förtjänar att trampas under hennes designer-skor?

Antingen är hon psykiskt störd eller gravt alkoholoserad. Jag skiter i vilket, bara hon tvångsomhändertas inom en snar framtid.

OBS! Man blir inte professor utan att kunna "koderna" - tro mig.


Andra bloggar om: Tiina Rosenberg, Lunds universitet, promovering