tisdag 8 april 2008

Systema Academiae 2

Scientismus streberus


En av de mer livsfarliga parasiterna i den akademiska djungeln. S. streberus har en extremt stark drivkraft och överlevnadsinstinkt, och föds inte specialiserad utan utvecklar specifika strategier beroende på tid och klimat. Adapterar sig i larvstadiet efter en av flera möjliga förprogrammerade streber-strategier:

S. streberus teoreticus:
Söker upp teoretiska inriktningar som i rådande stund precis övergått från att vara perifera och ifrågsatta, till att bli lagom utmanande och befästa - men där de som drar sin föda från dem fortfarande kan hävda viss mån av farlig rebelliskhet. Denna underart har ett hotfullt beteende och gäll ihärdig röst med vilken djuret intimiderar sina större och starkare motståndare. Genom att parasitera på andra tänkare kan djuret ikläda sig förvillande klädedräkt och rida snålskjuts på andra mer framgångsrika djurs bana genom djungeln. Känns igen genom sin lånta fjäderdräkt och tydliga aggressivitet. Närmas med extrem försiktighet.

S. streberus politicus:
Snarlik variant av teoreticus, men med tydligare grann fjäderdräkt med ensidig färg (blå, röd eller grön vanligtvis). Denna underart är mästare på att söka upp politiska gläntor och likt kameleonten smälta in i uppträdandet av andra större djur. Genom att ansluta sig till det politiska flockdjuret bygger streberus politicus upp en extra stor muskelmassa, som dock är till större delen lånad av värddjuret. Liksom teoreticus överlever denna underart genom hotfullt och extremt offensivt beteende som genom sin oberäknelighet skrämmer mer sansade och rationella djur. Parasiten är mest aktiv i unga år efter att ha kommit ur sin puppa, och blir med tiden mer loj och seg i rörelserna innan den helt och hållet sammansmälter med värddjuret. I sällsynta fall kan den tappa fästet vid värddjuret och leva ut sina sista år bitter och förtorkad.

S. streberus administratus:
Av alla parasiter är denna den kanske farligaste, eftersom dess beteende satsar mer på osynlighet än konfrontation I tidiga år rör den sig mellan flertalet värddjur, med förkärlek för de största, äldsta och mest sega individerna. Genom att först mata in små, meningslösa mängder föda i värddjuret framstår den som en symbiot snarare än en parasit, men så fort den accepterats av värddjuret och fått fotfäste ändras förhållandena. Stadig giftutsöndring driver undan yngre och livskraftiga medlemmar av flocken, konstant intag av all extra näring och föda håller värddjuret endast precis över gränsen av svältfödd. S. streberus administratus har förfinat en passiv form av aggression som sakta nöter ned stora delar av hela näringskedjan, till endast den själv och dess gelikar finns kvar: jättelika parasiter på en utsvulten kropp som förlorat grundläggande livskraft och adaptionsförmåga.

Andra bloggar om: , , , ,

fredag 4 april 2008

Flygande pingviner!

I efterdyningarna av 1:a april kan man hitta en hel del kul videos. Jemima Kiss på Guardian ger en topp 20 lista över veckans viral videos på nätet och däre förekommer just en del mer eller mindre utvecklade skämt.

Nummer ett är denna underbara högbudgetvariant från BBC som får en att undra om man någonsin kommer våga lita på naturprogrammen igen. Hysteriskt kul.



Take it away Terry!

I övrigt rekommenderar jag den skönsjungande deltagaren i Bulgarian Idol.
Vem tusan är den där Ken Lee egentligen!?


Andra bloggar om: , ,

torsdag 3 april 2008

Systema Academiae 1

Professorus mumblus optimismus


Denna art dras till grupper och samlingar där de kommer till sin rätt, särskilt på möte och seminarier. P. mumblus optimismus går inte att undgå att upptäcka i dessa miljöer tack vare den strida ström av mummel, jakanden, inandningar, medhåll och ivriga nickningar som ofrånkomligt medför att de övriga närvarande tappar koncentrationen och inte sällan humöret. Genom att utstråla en konstant positiv attityd gentemot den talare som just då råkar ha ordet undgår varelsen alla försök till att bli tystad, eftersom den då lätt kan vända sådana önskningar till att uppfattas som kritik mot talaren och inte sig självt.

P mumblus opt har förädlat en god egenskap till gränsen av det som kan uppfattas som icke-adaptivt, då irriterade kollegor och doktorander efter åtskilliga möten där den strida strömmen av "ja, just det, så är det, mmmm, JA, verkligen, så sant" osv, osv börjar kontemplera fysiskt ingripande och grovt våld. Det ständiga medhållet är dock en extremt verksam överlevnadsstrategi eftersom P mumblus opt lätt kan framställa sig som gynnande en kreativ forskningsmiljö, trots att verkligheten är den motsatta. Medhållet riktas nämligen onyanserat åt vilket håll som helst, även om två talare motsäger varandra så kommer mumblus hela tiden med ivriga nickningar och konstant leende ge intrycket att de just har bekräftat all hans forskning.

Om yngre forskare/doktorander har tänkt sig uttrycka viss kritik mot teser framförda under ett seminarium så finner de sig redan underminerade av P mumblus innan de räckt upp handen. Det sant genialiska i P mumblus opt överlevnadsstrategi är dock det faktum att de genom denna metod gör sig till förespråkare och föregångare för alla de nydanande teorier och resultat som framförs och får det att framstå för utomstående att det är under deras överseende denna forskning bedrivs.

P mumblus opt känns igen genom sitt åldrande yttre, glasartade blick och magra publikationsmeriter.
Bör inte förväxlas med P mumblus pessimismus vars varningsljud starkt avviker från ovan, trots övriga likheter.

Andra bloggar om: , , , , , ,