Ännu ett vansinnesdåd - en ung människa som tappat alla koncepter om mänsklighet och sin egen plats i världsaltet väljer att förstöra så många människors liv som möjligt i sitt självmord. Talar naturligtvis om grabben som sköt ihjäl fler unga människor och krossade mer familjer än jag orkar tänka på, i Finland igår. Om det var mina barn... Om det är den verklighet jag skickar ut mina snart skolmogna barn i... Vad lever jag i för sorts samhälle där det kan gå så käpprätt åt helvete med en människa utan att några allvarliga varningsklockor börjar dåna över nejden?
Jag lever i ett samhälle där media mer eller mindre omedvetet ser till att det kommer hända igen och igen och igen, samtidigt som de bröstar upp sig med moraliskt magstöd och säljer lösnummer med korniga förstorade bilder på gråtande barn och föräldrar vars värld rasat samman en onsdag i november. Och ändå är detta att föredra mot alternativ 2: Stod i kassan på Ica och såg Exploatören och Aftonblottaren i tidningsstället. På den senare var det en stor bild av en 13-årig flicka som lyckats överleva. Säga vad man vill, men den sortens val av framsida lyfter iallafall fram offren och katastrofen. Men på Expressen var det en enorm bild på mördaren med pistol riktad mot betraktaren. Redaktören må gömma sig bakom vilka floskler om tryckfrihet som helst, men den sortens bild förhärligar och skiljer ut en sinnessjuk liten mördare, lyfter upp honom till pop-ikon i dagens mediala värld där du finns om du syns och vapen är coola.
Skulle precis hänfalla åt sedvanligt "typiskt Expressen" när jag fick se löpet till Aftonbladet på väggen - samma bild. Samma idiotiska val att lyfta fram grabben som betydelsefull istället för de drabbade. En bild säger mer an 10.000 högtravande ord - varje gång media "i allmänhetens intresse" sänder de egenhändigt ihopknåpade paranoida, självförhärligande YouTube-inspelningarna, publicerar deras bilder i näst intill levande storlek, varje gång sitter det ett gäng potentiella våldsmakare runtom i världen och ser hur chansen till evig berömmelse går via vapnet och vansinnesdådet.
Jag tänker inte länka till dessa tidningar.
Andra bloggar om: Finland, skottdrama, Jokela, media, etik
torsdag 8 november 2007
onsdag 7 november 2007
Sing o' the times? Gilla läget!
Är du liksom jag född innan 1985 så händer det nog att du ibland lutar dig tillbaka i din stol och bara förundras över hur livet har förändrats efter persondatorns och internets intåg - och hur snabbt det gått! Jag är i 30-årsåldern och kommer faktiskt ihåg när jag på slutet av 90-talet satt och svor över mitt 56 kb-modem och den där överhypade idén world wide web. Söka på Alta Vista, vänta 5 minuter medan datorn tuggar (ca 250kb RAM-minne), få upp en lista över alternativ, klicka på den första, vänta 5 minuter till, inse att den hemsida du valt är helt värdelös, klicka tillbaka...osv tills jag i förakt stängde av skiten och i mitt stilla sinne undrade vem som var så idiotisk att dom trodde detta var nåt att bli upphetsad över. Det var innan hemsides-explosionen, google, bredband, pentium-processorer och usb-pinnar med dubbelt så mycket minne jämfört med min dåtida datorburks hårddisk.
Det är stort nog på det rent personliga planet, men i ett globalt perspektiv är det faktiskt helt makalöst vilken genomgripande förändrad värld vi lever i nu jämfört med 1983. Framtida forskare knappt kunna redogöra för hastigheten allt skedde i, för det gäller inte så mycket tekniken, som mentaliteten. Att nå allt och alla, att dela och undersöka och hitta och diskutera och nå ut och bli besatt och beroende. Och den stora vattendelaren är mellan de som hänger sig, släpper taget och flyter med i virvlarna - och de som desperat tror att de kan kontrollera allt som vore det en ny sorts tidning, en ny typ av fortskaffningsmedel. Jag är inte för ohejdat intrång i copyright-rätten, men jag är realist nog att inse att skeppet är seglat och sjunket på det området. Det fanns ett litet, litet fönster på 90-talet där de stora bolagen kunde ha lagt under sig marknaden och mentaliteten hos de nya användarna - men sedvanlig gammal förändrings-skräck fick dem på fall som vanligt. Det skulle krävas en global diktator med dödspatruller för att hejda utvecklingen nu - och t o m det skulle nog inte fungera.
Så det förvånar mig faktiskt att vissa människor tror att det fortfarande är 1989. Prince, t ex, har nu börjat hota samtliga av sina största fan-sidor för att få allt bildmaterial, texter till hans sånger, logotyper osv borttaget - eftersom det är HANS! Fascist-advokaterna han anställt har t o m hotat en mamma som lagt ut en hemmavideo av sitt barn som dansar loss till en burkig version av hans "Let's go crazy". Har han börjat röka upp sina egna brallor? Har hårspreyen slutgiltligt förtvinat hjärnan? Vad tror han att han vinner på detta?
Det mest makalösa är att så många av dessa artister/företag inte förstår att om de har fått ett näst intill gratis globalt reklammedium som hemsidor utgör, då måste man faktiskt vara beredd att "unclench the sphincter". Det är som att försöka ösa tillbaka mjölken i ett sprucket glas - totalt meningslöst och kontraproduktivt. Som sagt, jag förstår att copyright är en rättighet och att artister ska kunna tjäna pengar på sin möda, men det provocerar mig så ini helvete att miljonärer kan sitta i sina överdådiga slott och gnälla över förlorad inkomst på de svindyra cd-skivorna. Vanliga artister och grupper, det stora flertalet, de vet att skivan och låtarna bara är en del av inkomsten. Lite kommer från radion också, men framförallt får de lassa in högtalare och instrument och åka på turné - det enda som inte kan stjälas är upplevelsen av en live-spelning! Så kanske totaltrimmade starlets och pårökta hiphoppare måste masa sig ut ur sina mansions och vara beredda att dyka upp på sina inbokade spelningar. Vojne. Något som de flesta artister fram till 80-talet var helt införstådda med, tills skivförsäljningen gjorde det möjligt att tillbringa 1 månad i studion och 11 månader på ett pool-party.
Jag gråter inte för dig Prince, Britney, 50 cent. Inse att 80-90-talet var ett kort skinande undantag och att nu liksom tidigare kräver vi att våra artister faktiskt bemödar sig med att möta oss ansikte mot ansikte.
Andra bloggar om: Prince, musik, copyright, internet
Det är stort nog på det rent personliga planet, men i ett globalt perspektiv är det faktiskt helt makalöst vilken genomgripande förändrad värld vi lever i nu jämfört med 1983. Framtida forskare knappt kunna redogöra för hastigheten allt skedde i, för det gäller inte så mycket tekniken, som mentaliteten. Att nå allt och alla, att dela och undersöka och hitta och diskutera och nå ut och bli besatt och beroende. Och den stora vattendelaren är mellan de som hänger sig, släpper taget och flyter med i virvlarna - och de som desperat tror att de kan kontrollera allt som vore det en ny sorts tidning, en ny typ av fortskaffningsmedel. Jag är inte för ohejdat intrång i copyright-rätten, men jag är realist nog att inse att skeppet är seglat och sjunket på det området. Det fanns ett litet, litet fönster på 90-talet där de stora bolagen kunde ha lagt under sig marknaden och mentaliteten hos de nya användarna - men sedvanlig gammal förändrings-skräck fick dem på fall som vanligt. Det skulle krävas en global diktator med dödspatruller för att hejda utvecklingen nu - och t o m det skulle nog inte fungera.
Så det förvånar mig faktiskt att vissa människor tror att det fortfarande är 1989. Prince, t ex, har nu börjat hota samtliga av sina största fan-sidor för att få allt bildmaterial, texter till hans sånger, logotyper osv borttaget - eftersom det är HANS! Fascist-advokaterna han anställt har t o m hotat en mamma som lagt ut en hemmavideo av sitt barn som dansar loss till en burkig version av hans "Let's go crazy". Har han börjat röka upp sina egna brallor? Har hårspreyen slutgiltligt förtvinat hjärnan? Vad tror han att han vinner på detta?
Det mest makalösa är att så många av dessa artister/företag inte förstår att om de har fått ett näst intill gratis globalt reklammedium som hemsidor utgör, då måste man faktiskt vara beredd att "unclench the sphincter". Det är som att försöka ösa tillbaka mjölken i ett sprucket glas - totalt meningslöst och kontraproduktivt. Som sagt, jag förstår att copyright är en rättighet och att artister ska kunna tjäna pengar på sin möda, men det provocerar mig så ini helvete att miljonärer kan sitta i sina överdådiga slott och gnälla över förlorad inkomst på de svindyra cd-skivorna. Vanliga artister och grupper, det stora flertalet, de vet att skivan och låtarna bara är en del av inkomsten. Lite kommer från radion också, men framförallt får de lassa in högtalare och instrument och åka på turné - det enda som inte kan stjälas är upplevelsen av en live-spelning! Så kanske totaltrimmade starlets och pårökta hiphoppare måste masa sig ut ur sina mansions och vara beredda att dyka upp på sina inbokade spelningar. Vojne. Något som de flesta artister fram till 80-talet var helt införstådda med, tills skivförsäljningen gjorde det möjligt att tillbringa 1 månad i studion och 11 månader på ett pool-party.
Jag gråter inte för dig Prince, Britney, 50 cent. Inse att 80-90-talet var ett kort skinande undantag och att nu liksom tidigare kräver vi att våra artister faktiskt bemödar sig med att möta oss ansikte mot ansikte.
Andra bloggar om: Prince, musik, copyright, internet
onsdag 17 oktober 2007
Febril aktivitet och bra ny musiksajt
Efter att ha kämpat mot det oundvikliga på tisdagsmorgonen gav jag upp och insåg att skrutten Sten inte simulerade utan verkligen hade feber. Iväg med Ida till dagis och lägga arbetsplanerna på is. Som tur är vad det iallafall inte onsdagen med viktiga mötena som drabbades. Han drack duktigt sin alvedon och tillbringade förmiddagen med att titta på filmer. Piggnade till vid 11-tiden och la pussel och spelade spel, åt lite, drack mer och hjälpte till att flytta en del saker ned i källaren. Sen kollapsade han framför TV:n igen och somnade in efter 20 minuter. Hann få lite mejl och annat fixat innan han vaknade upp och kissade ner sängen, vilket nästan aldrig händer nuförtiden efter middagsvilan. När vi hämtade syster på dagis ville han sitta kvar i bilen, vilket han fick. Men på kvällen släppte det, full fart och bus. Idag var han hemma med pappa eftersom dagis kräver en feberfri dag.
Så nu sitter jag och avslutar lite jobb på institutionen där jag jobbat hela dagen och kvällen. Hade gärna stannat längre om det in var för att:
1. Jag måste upp imorrn bitti och ta hallonbollarna till dagis
2. Jag glömde inhandla middag och har levt på kakor, popcorn och äpplen sedan kl 15 - jag dör av hunger!
Dagens tips!!!
Sajten Last.fm är ett fynd! Här skriver man in ett band/en artist man gillar och omedelbart börjar den lilla spelaren spela upp en låt från dem. Men efter den första sången går sajten över att spela andra band/artister som man utifrån sitt val kan tänkas uppskatta. En liten överrasknings-shuffle.
Om man registrerar sig kan man skräddarsy sin spellista och utveckla den. Nixa dåliga förslag, bejaka bra sådana, tagga och rekommendera låtar. Dessutom noterar programmet vilken annan musik du spelar på din dator och letar utifrån det upp andra artister och låtar som faller inom samma kategori. Den lär sig hela tiden. Ett mysigt sätt att få en trevlig spellista legalt utan att betala ett öre och dessutom få chansen att upptäcka nytt.
Man kan även hitta likasinnade utifrån sin musiksmak.
Rekommenderas!
Andra bloggar om: mamma, barn, förälder, forskning, universitet, musik
Så nu sitter jag och avslutar lite jobb på institutionen där jag jobbat hela dagen och kvällen. Hade gärna stannat längre om det in var för att:
1. Jag måste upp imorrn bitti och ta hallonbollarna till dagis
2. Jag glömde inhandla middag och har levt på kakor, popcorn och äpplen sedan kl 15 - jag dör av hunger!
Dagens tips!!!
Sajten Last.fm är ett fynd! Här skriver man in ett band/en artist man gillar och omedelbart börjar den lilla spelaren spela upp en låt från dem. Men efter den första sången går sajten över att spela andra band/artister som man utifrån sitt val kan tänkas uppskatta. En liten överrasknings-shuffle.
Om man registrerar sig kan man skräddarsy sin spellista och utveckla den. Nixa dåliga förslag, bejaka bra sådana, tagga och rekommendera låtar. Dessutom noterar programmet vilken annan musik du spelar på din dator och letar utifrån det upp andra artister och låtar som faller inom samma kategori. Den lär sig hela tiden. Ett mysigt sätt att få en trevlig spellista legalt utan att betala ett öre och dessutom få chansen att upptäcka nytt.
Man kan även hitta likasinnade utifrån sin musiksmak.
Rekommenderas!
Andra bloggar om: mamma, barn, förälder, forskning, universitet, musik
måndag 15 oktober 2007
Det dunkelt tänkta är det dunkelt lärda
Världen är ur led. I ungefär samma vända som vårt lands beslutsfattare tog konsekvensen av den separation som egentligen borde finnas mellan stat och religion och avskaffade Svenska Kyrkans priviligierade position, så infördes en svepande och naiv friskolereform. Att sossarna, förespråkare för yttrandefrihet, solidaritet och överbyggande av klassklyftor (på pappret iallafall) hjälpte till att driva igenom detta är en skamfläck på deras historia. Från borgerligt håll föresvävade guldskimrande marknadsanpassade elitskolor fria från vardags-patrasket. Från vänster, mest miljöpartistiskt håll, fanns rosenskimrande antroposofiska och montessoriska utopier av kreativa undervisningsmiljöer. Enstaka exempel på både det ena och det andra finns kanske, men priset vi som samhälle fått betala är alltför högt. Kommunala skolor som fortsätter att ta emot de flesta av problembarnen och de svaga har ingen möjlighet att konkurrera. Och så var det de religiösa friskolorna.
Som vem som helst kunde räkna ut med tårna så var det de religiösa grupperna som verkligen hoppade på friskoletåget. Naiva byråkratiska formuleringar om att man inte får diskriminera sökanden uppvägde naturligtvis inte den ideologiska isolering barnen till frälsta föräldrar utsätts för. Vem sätter sitt barn i en friskola tillhörande Livets Ord, baptisterna, Plymothbröderna eller shia-islam som inte delar dessa värderingar? Även om läroplanen ska följas så genomsyras naturligtvis hela miljön av inskränkthet som inte längre kan uppvägas genom att barnen och ungdomarna möter och lär känna oliksinnade. Grundpelaren för hela det demokratiska samhället, att man ska förstå och respektera olika synvinklar, undermineras som en sandig strandkant av vårfloden.
Nu har borgarna (borgarna!) kommit överens om att sätta hårdare press på de religiösa friskolorna, ingen tillstymmelse av religion utanför religionsundervisningen. Hårdare påtryckningsmedel i form av böter och snabb nedläggning av verksamheten. Jan Björklund lider i alla fall inte av den ryggrad av gummi hans företrädare har, och det uppskattas i nuvarande läge. Men det förhindrar inte att hela idén med en skola organiserad av religiösa församlingar är förkastlig. Att ordna friskolor baserat på pedagogiska program må vara accpetabelt, men tänk om socialdemokraterna ville ordna en skola utifrån sitt partiprograms värdeförklaringar. Ramaskri. Men för mormonerna är det okej...
Jag vet inte om det är moralpanik, naivitet eller bara en önskan om att bli av med dom, som får politikerna att tycka att det är okej att ha religiösa friskolor. En vuxen kan välja vilken religion han/hon vill bekänna sig till. Ett barn har rätt, grundlagsskyddad RÄTT att få en demokratisk undervisning med så pass höga krav på opartiskhet man kan kräva av utbildade människor.
Som en parentes är det intressant att notera:
Dagens skratt kommer från Finland, där en bilförare på väg av Åbofärjan upptäcker en alkoholkontroll, vänder bilen i panik och kör av kajen. Han klarade sig, men jag tror inte han kom undan nykterhetskontrollen...
Andra bloggar om: friskolor, religion, skola, undervisning, Jan Björklund
Som vem som helst kunde räkna ut med tårna så var det de religiösa grupperna som verkligen hoppade på friskoletåget. Naiva byråkratiska formuleringar om att man inte får diskriminera sökanden uppvägde naturligtvis inte den ideologiska isolering barnen till frälsta föräldrar utsätts för. Vem sätter sitt barn i en friskola tillhörande Livets Ord, baptisterna, Plymothbröderna eller shia-islam som inte delar dessa värderingar? Även om läroplanen ska följas så genomsyras naturligtvis hela miljön av inskränkthet som inte längre kan uppvägas genom att barnen och ungdomarna möter och lär känna oliksinnade. Grundpelaren för hela det demokratiska samhället, att man ska förstå och respektera olika synvinklar, undermineras som en sandig strandkant av vårfloden.
Nu har borgarna (borgarna!) kommit överens om att sätta hårdare press på de religiösa friskolorna, ingen tillstymmelse av religion utanför religionsundervisningen. Hårdare påtryckningsmedel i form av böter och snabb nedläggning av verksamheten. Jan Björklund lider i alla fall inte av den ryggrad av gummi hans företrädare har, och det uppskattas i nuvarande läge. Men det förhindrar inte att hela idén med en skola organiserad av religiösa församlingar är förkastlig. Att ordna friskolor baserat på pedagogiska program må vara accpetabelt, men tänk om socialdemokraterna ville ordna en skola utifrån sitt partiprograms värdeförklaringar. Ramaskri. Men för mormonerna är det okej...
Jag vet inte om det är moralpanik, naivitet eller bara en önskan om att bli av med dom, som får politikerna att tycka att det är okej att ha religiösa friskolor. En vuxen kan välja vilken religion han/hon vill bekänna sig till. Ett barn har rätt, grundlagsskyddad RÄTT att få en demokratisk undervisning med så pass höga krav på opartiskhet man kan kräva av utbildade människor.
Som en parentes är det intressant att notera:
- DN slår upp nyheten högst upp på nätbilagan nu på morgonen
- SVD gömmer den under en liten notis nere på inrikes.
- DN illustrerar med bilder på mörkhyade muslimska barn, inte på blonda rosenkindade kristna barn – som vanligt. När vi säger religiös menar vi muslimsk. Extra absurdt blir det när deras eget bildspel inleds med informationen att det finns 9 muslimska friskolor och 60 kristna friskolor i Sverige!
Dagens skratt kommer från Finland, där en bilförare på väg av Åbofärjan upptäcker en alkoholkontroll, vänder bilen i panik och kör av kajen. Han klarade sig, men jag tror inte han kom undan nykterhetskontrollen...
Andra bloggar om: friskolor, religion, skola, undervisning, Jan Björklund
torsdag 11 oktober 2007
Om jag fick välja en sak i Potter-världen...
Vad skulle det vara?
Flygande kvastar - för blåsigt, hellre bussen
Trollspön - kan knappt komma ihåg vad jag ska köpa till middag, orkar inte lärar mig trollformler också.
Magiskt godis - uppskattar inte riktigt exploderande, spya-smakande karameller
Vad jag önskar fanns på riktigt är:
1. Ugglepost. Med ugglor som alltid hittar mottagaren och pickar denne på huvudet tills han/hon ger med sig och skickar svar.
2. Howler. Brev som ryker och exploderar om man inte öppnar det direkt.
Så otroligt skönt att slippa epost-träsket och faktiskt få svar!
Bara ingen börjar förpesta min tillvaro med fjäderfän...
Andra bloggar om: Harry Potter, humor, forskning, universitet, mamma
Flygande kvastar - för blåsigt, hellre bussen
Trollspön - kan knappt komma ihåg vad jag ska köpa till middag, orkar inte lärar mig trollformler också.
Magiskt godis - uppskattar inte riktigt exploderande, spya-smakande karameller
Vad jag önskar fanns på riktigt är:
1. Ugglepost. Med ugglor som alltid hittar mottagaren och pickar denne på huvudet tills han/hon ger med sig och skickar svar.
2. Howler. Brev som ryker och exploderar om man inte öppnar det direkt.
Så otroligt skönt att slippa epost-träsket och faktiskt få svar!
Bara ingen börjar förpesta min tillvaro med fjäderfän...
Andra bloggar om: Harry Potter, humor, forskning, universitet, mamma
torsdag 4 oktober 2007
Ny sajt om barn och föräldrar
Som företagen redan insett, 70- och 80-talisterna har börjat skaffat sig barn och med deras besatthet av att informera sig, vara pedagogiska och känna av trenderna så finns det många knappar att trycka på för att stimulera köplusten. Om det så är barnvagnar med handmålad insida, datorer för 3-åringar och ekovänliga kläder för den klimatmedvetne. I dagarna lanseras en ny stor sajt av Bonniers föräldratidskrifter, DN och Expressen: Allt om Barn.
Det är ett sammanplock av vad dessa olika tidskrifter brukar skriva om, från skvaller om kändisföräldrar, tips om att resa med barn, information om sjukdomar och sömn- och pott-träning, samt lite smått och gott som att man ska undvika botox-injektioner när man är gravid...
Det som är lite nytt är att sajten är helt uppbyggd med dagens interaktiva nätanvändare som mål, med twingly-länkar och tyck-till möjligheter på det mesta.
Sen är det fortfarande så att ungefär 80% verkar vara inriktiat på mammor, om man undantar kändispappor och enstaka inlägg från skribenter som även är fäder. Jag hoppas att de som är ansvariga för sidan tar tillfället i akt och ser till att den blir attraktiv och givande även för papporna ute i landet som inte gärna knallar hem med en av de vanliga livsstilsmagasinen om barn under armen.
Och helst något som är lite mer matnyttigt än bara kändispappors modetips. Bara en sån sak som att ha med lite mer pappor och killar på bilderna gör en enorm skillnad.
Följer med intresse utvecklingen och hoppas på lite längre och mer utförliga inlägg om resa med barn, billiga och bra lektips för helgerna, hantera mobbning och bråk bland kompisarna, syskonrivalitet etc.
Andra bloggar om: barn, mamma, förälder, media
Det är ett sammanplock av vad dessa olika tidskrifter brukar skriva om, från skvaller om kändisföräldrar, tips om att resa med barn, information om sjukdomar och sömn- och pott-träning, samt lite smått och gott som att man ska undvika botox-injektioner när man är gravid...
Det som är lite nytt är att sajten är helt uppbyggd med dagens interaktiva nätanvändare som mål, med twingly-länkar och tyck-till möjligheter på det mesta.
Sen är det fortfarande så att ungefär 80% verkar vara inriktiat på mammor, om man undantar kändispappor och enstaka inlägg från skribenter som även är fäder. Jag hoppas att de som är ansvariga för sidan tar tillfället i akt och ser till att den blir attraktiv och givande även för papporna ute i landet som inte gärna knallar hem med en av de vanliga livsstilsmagasinen om barn under armen.
Och helst något som är lite mer matnyttigt än bara kändispappors modetips. Bara en sån sak som att ha med lite mer pappor och killar på bilderna gör en enorm skillnad.
Följer med intresse utvecklingen och hoppas på lite längre och mer utförliga inlägg om resa med barn, billiga och bra lektips för helgerna, hantera mobbning och bråk bland kompisarna, syskonrivalitet etc.
Andra bloggar om: barn, mamma, förälder, media
onsdag 3 oktober 2007
Nattliga maror, dagliga strider
I förrgår natt drömde jag en hemsk dröm, dubbelt hemsk eftersom den trots sitt absurda tema kändes oerhört verklig.
Drömmen: Av någon anledning hade mina barn fått tillåtelse att sova på trottoaren utanför sitt fönster. Sten hade vaknat och kommit in till oss framåt småtimmarna, men lite efter det att vi gått upp och jag höll på med frukosten så började det dugga. Jag gick ut för att hämta in Ida. Hon låg asfalterad i gatan, med endast huvudet stickandes upp - gatuläggaren hade varit där tidigt och inte sett att hon sov där. Hon var alldeles blek, jag skrek och rusade fram, slets i panik mellan att börja bryta upp marken, rädd för att skada henne, ville ringa ambulans men kunde knappt få fram orden, ville inte lämna henne, försökte övertyga mig om att hon skulle bli bra, men såg hennes bleka ansikte och kände kylan i hennes kind - hur länge hade hon varit fast här, utan att jag märkt det? Jag tror att den sekvensen bara tog några sekunder, den var så fruktansvärd att jag vaknade upp med ett ryck. Satt och kramade min varma mjuka vackra flicka i 10 minuter minst.
Har nu gått ett par dagar och jag blir fortfarande kallsvettig bara vid hågkomsten av drömmen. Trots att den var så orealistisk. Känslan av att ha glömt bort och övergett och svikit mitt barn, vilket gav så fruktansvärda konsekvenser, försvinner inte i dagsljus. Behövs ingen dyr psykolog att tolka den drömmen. Dragkampen mellan akademikern och mamman fortsätter, i dagliga livet och under nattens timmar. Enda vinnaren är det ständigt dåliga samvetet.
Andra bloggar om: barn, förälder, mamma, universitet, drömmar
Drömmen: Av någon anledning hade mina barn fått tillåtelse att sova på trottoaren utanför sitt fönster. Sten hade vaknat och kommit in till oss framåt småtimmarna, men lite efter det att vi gått upp och jag höll på med frukosten så började det dugga. Jag gick ut för att hämta in Ida. Hon låg asfalterad i gatan, med endast huvudet stickandes upp - gatuläggaren hade varit där tidigt och inte sett att hon sov där. Hon var alldeles blek, jag skrek och rusade fram, slets i panik mellan att börja bryta upp marken, rädd för att skada henne, ville ringa ambulans men kunde knappt få fram orden, ville inte lämna henne, försökte övertyga mig om att hon skulle bli bra, men såg hennes bleka ansikte och kände kylan i hennes kind - hur länge hade hon varit fast här, utan att jag märkt det? Jag tror att den sekvensen bara tog några sekunder, den var så fruktansvärd att jag vaknade upp med ett ryck. Satt och kramade min varma mjuka vackra flicka i 10 minuter minst.
Har nu gått ett par dagar och jag blir fortfarande kallsvettig bara vid hågkomsten av drömmen. Trots att den var så orealistisk. Känslan av att ha glömt bort och övergett och svikit mitt barn, vilket gav så fruktansvärda konsekvenser, försvinner inte i dagsljus. Behövs ingen dyr psykolog att tolka den drömmen. Dragkampen mellan akademikern och mamman fortsätter, i dagliga livet och under nattens timmar. Enda vinnaren är det ständigt dåliga samvetet.
Andra bloggar om: barn, förälder, mamma, universitet, drömmar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
