Spyor och kristyr i lusse-tider

Hade verkligen sett fram emot denna Lucia. Sten har blivit stor nog att bli upphetsad inför tanken på att få klä ut sig, Ida valde frivilligt att vara pepparkaksgumma i år igen - ett år till utan att falla under Lucia-masspsykosen. Båda ungarna hade övat på lusse-sångerna, sjungit och trallat helt utan påtryckningar. Dessutom är detta sista året de lussar tillsammans, nästa år går Ida i förskoleklass. Magsjukan klarade vi av i förra veckan...trodde vi. Igårkväll fick Sten magknip och den här gången var jag mer påpasslig än för en vecka sedan då Ida spydde ner hela vår säng. Tre omgångar kräkattacker blev det innan han till slut somnade utmattad och ynklig ("jag e mycke' sjuk"). Två omgångar hamnade på golvet, den tredje fångade jag faktiskt upp i hinken. Tvätta och skura golv, tvätta kläder, pyssla om.

Som av en händelse var Per på julfest på jobbet - och hade varit på en annan julfest förra veckan då Ida spydde ned allt. Anar en nesligt uttänkt plan. Så på morgonen, efter lite samtal med dagis fick vi inse faktum. Ida kunde inte heller delta i lusse-tåget. Båda ungarna var rejält besvikna och ledsna, men med en inre mognad som fick mig att häpna gick det ganska snabbt att bryta sorgen. Som av en lycklig slump hade vi köpt pepparkakshus som jag byggt ihop kvällen innan, så med löfte om kristyr och godis-dekorering av den var de ganska glada ändå. Tack o lov för halvfärdiga produktioner som ger lätta mamma-poäng! Efter otroligt kladd och visst slagsmål har vi nu en kaotisk kreation täckt av vit, grön och rosa kristyr och en hel non-stop-påse. Jag är nog mest stolt av alla tre...och mest ebsviken över att missa sista gemensamma dagis-lussen. Lucia blir så mycket mer på blodigt allvar för skolbarn, och glädjen minskar i samma takt.

Annars är det en märklig magsjuka det här som sprider sig över landet. Som en vinterkräksjuka light. Först lite magont, sen kräkas upp det som finns i magen. För Ida räckte det med en gång, för Sten till dess magen var tom. Sedan nästan helt återställd nästa dag, med ganska vanlig aptit. Ida hade lite feber, men Sten verkar klara sig från det. Och inkubationstiden verkar vara runt 6-7 dagar i flera fall, om det inte är en slump. Och ingen diarré, tvärtom. Nu håller vi bara tummarna tills de vitnar att Per och jag klarar oss även denna gång. (ta i trä)


Andra bloggar om: barn, mamma, lucia, vinterkräksjuka, magsjuka, förälder