tisdag 8 april 2008

Systema Academiae 2

Scientismus streberus


En av de mer livsfarliga parasiterna i den akademiska djungeln. S. streberus har en extremt stark drivkraft och överlevnadsinstinkt, och föds inte specialiserad utan utvecklar specifika strategier beroende på tid och klimat. Adapterar sig i larvstadiet efter en av flera möjliga förprogrammerade streber-strategier:

S. streberus teoreticus:
Söker upp teoretiska inriktningar som i rådande stund precis övergått från att vara perifera och ifrågsatta, till att bli lagom utmanande och befästa - men där de som drar sin föda från dem fortfarande kan hävda viss mån av farlig rebelliskhet. Denna underart har ett hotfullt beteende och gäll ihärdig röst med vilken djuret intimiderar sina större och starkare motståndare. Genom att parasitera på andra tänkare kan djuret ikläda sig förvillande klädedräkt och rida snålskjuts på andra mer framgångsrika djurs bana genom djungeln. Känns igen genom sin lånta fjäderdräkt och tydliga aggressivitet. Närmas med extrem försiktighet.

S. streberus politicus:
Snarlik variant av teoreticus, men med tydligare grann fjäderdräkt med ensidig färg (blå, röd eller grön vanligtvis). Denna underart är mästare på att söka upp politiska gläntor och likt kameleonten smälta in i uppträdandet av andra större djur. Genom att ansluta sig till det politiska flockdjuret bygger streberus politicus upp en extra stor muskelmassa, som dock är till större delen lånad av värddjuret. Liksom teoreticus överlever denna underart genom hotfullt och extremt offensivt beteende som genom sin oberäknelighet skrämmer mer sansade och rationella djur. Parasiten är mest aktiv i unga år efter att ha kommit ur sin puppa, och blir med tiden mer loj och seg i rörelserna innan den helt och hållet sammansmälter med värddjuret. I sällsynta fall kan den tappa fästet vid värddjuret och leva ut sina sista år bitter och förtorkad.

S. streberus administratus:
Av alla parasiter är denna den kanske farligaste, eftersom dess beteende satsar mer på osynlighet än konfrontation I tidiga år rör den sig mellan flertalet värddjur, med förkärlek för de största, äldsta och mest sega individerna. Genom att först mata in små, meningslösa mängder föda i värddjuret framstår den som en symbiot snarare än en parasit, men så fort den accepterats av värddjuret och fått fotfäste ändras förhållandena. Stadig giftutsöndring driver undan yngre och livskraftiga medlemmar av flocken, konstant intag av all extra näring och föda håller värddjuret endast precis över gränsen av svältfödd. S. streberus administratus har förfinat en passiv form av aggression som sakta nöter ned stora delar av hela näringskedjan, till endast den själv och dess gelikar finns kvar: jättelika parasiter på en utsvulten kropp som förlorat grundläggande livskraft och adaptionsförmåga.

Andra bloggar om: , , , ,

Inga kommentarer: