och hon är mittemellan...

Drogs upp av två hysteriskt uppskruvade ungar i morse för att hitta deras julkalender inför det första avsnittet av Skägget i brevlådan på Bolibompa. Som de flesta i min generation har livet nu återgått till en familjär rutin efter ett årtionde av alternativt leverne. Som barn och även ungdom följde man med i SVTs barnprogram och julkalendern, men nån gång i gymnasiet försvann detta och i 20-årsåldern var det en helt främmande värld om amn inte råkade ha sladdsyskon eller syskonbarn som man barnpassade ibland. Nu är man småbarnsförälder och har återigen börjat en relation med barnprogramledarna. Julkalendern började vi följa framförallt förra året och detta år lär det bli än mer obligatoriskt, när inte lill-killen sliter sönder kalendern i ren upphetsning längre.

Under 20-årsåldern har jag däremot blivit P3-lyssnare och har naturligtvis stiftat bekantskap med Anders och Måns. Som alla radiopersonligheter har deras röster programmerats in i hjärnbalken mer än deras utseende, även om deras utflykter på TV varit uppskattade - deras märkligt likartade skäggiga uppsyn har väl förvillat fler än mig. Jag hade missat att det var de som låg bakom årets julkalender och den svindelliknande yrsel som drabbade mig, nyvaken imorse, när huvudpersonerna Klas och Lage öppnade munnen var smått oroväckande. Nåt var FEL! Innan jag kopplade 10 sekunder senare, att den långe krullige Lage egentligen var Anders och att den lömske Klas med slickat korpsvart hår är Måns, satt jag faktiskt och undrade om det var dubbat. Gissar att Anders och Måns blivit trötta på att alltid förväxlas - makalöst hur annorlunda de ser ut...

Första avsnittet var helt okej, samma avskalade färgstarka stil som känns bekant från "Allt och lite till", fast mer futuristiskt. mina ungar hade nog uppskattat mer snö och magi, men Anders och Måns är alltid bra på att hitta en genuin ton i sina barnprogram (och vuxenprogram), och ungarna verkade tycka att det var spännande iallafall - och lite läskigt. Mellan dessa två komiska genier finns inte så mycket utrymme för "tjejen" spelad av Sandra Hulth. Kanske blir det bättre framöver men tyvärr är upplägget här likadant som i Fem myror och i Bumsfilibaba: En snälldum kille, en lite småelak/slug/gnällig kille och så snälla duktiga tjejen som är mittemellan och lika intressant som filmjölk... Synd.


Andra bloggar om: barn, julkalendern, SVT