Trött, bitter och skitsur!

Hade en fantastiskt givande vecka borta med jobbet - full fart både dagar och kvällar, knappt tid för andningspaus. Vilket var tur, för då hade jag kanske börjat älta allt jag måste göra vid hemkomst.
Kom hem i söndags till glada men hyperaktiva barn och en pappa som fått ryggskott. Milt nog för att kunna vara lite rörlig, men ont nog för att hemmet var kaos. Troligen stresspåverkat efter idiotdiskussioner med hans biträdande handledare som ska visa att han gör skäl för pengarna genom att komma med totalt nya idéer på upplägg och disposition efter det att slutmanus är inlämnat. Samt hysteriska redaktörer som ringer och har panikångest för att artikeln Per skriver med en kollega inte är helt färdig. Kollegan är huvudansvarig och Per hade överlämnat sin del till honom, men han är pappaledig gu'bevars och lyfter inte ett finger, vilket gör att Per som har heltidsjobb, ofärdig avhandling och är ensam med två barn för att jag är på tjänsteresa drabbas av sitt vanliga anfall av Ansvar och tar på sig att färdigställa allt. Som om han hade en enda timma till övers...

Var härligt att krama och snusa på mina smultrongrodor igen. Visst fattas de mig när jag är borta. Men man hinner inte ens njuta av att vara hemma innan migränen slår till. Nu på morgonen hade dum-pillren visserligen fixat den (med resultat att hjärnan var inbäddad i bomull), men hade istället fått en infektion i ena tårkanalen med svullet öga som följd. Och när jag får ut ungarna till cykelvagnen så har nåt hjärndött pucko i ett försök att bevisa att evolutionen kan gå baklänges, roat sig med att släppa ut luften ur däcken under natten på min och andras cyklar.
På jobbet väntar 30 mejl, schemaläggning, mötesbokning, planering, och bokkrav från bibban. Efter lunchen får jag ta bilen till affären för att köpa frimärken och posta de sista av Idas kalas-inbjudningar. Tio sidor borde lämnas in till idag för kursen jag ska delta i - kan man ju bara glömma även om ambitionen nu inbegriper att putsa upp ett artikelmanus istället för att skriva nåt nytt. Hämta ungarna på dagis 16.15, når bilen 16.45 efter hot, lockelser och mutor. Lämnar de hemma för attsusa till köpcentrat och inhandla mat, glass till dagis, sista presenten och presentpapper. Försökte köpa ögonsalvan jag alltid använder vid dessa infektioner, bara för att höra att inga apoteksbutiker längre tar in den. Och det finns inget annat alternativ än att skölja med vanlig lösning. Som om det hjälper!!!

Hem till ledbruten man som står och skalar potatis, pumpa upp cykeln, gräla på Sten som kräver godis, tuggummi och att få klättra på bokhyllan.
Sista stunden på kvällen är gråt, slagsmål och sammanbrott - hos barnen. Lyckas märkligt nog hålla mig lugn och ryter bara i när Ida dänger sopborsten på Stens huvud efter att själv ha fabricerat ett gräl. Städa rummet, läsa sagor, borsta tänderna, brotta ned dem i sängen, hitta gosedjur, smörja in kliande kroppar, sjunga go'nattsånger.

Ska nu skriva lite mer på texten, slå in alla presenter, planera bombdåd mot alla läkemedelsföretag och kollapsa i säng.
Imorrn ska vi upp och gratta Ida.


Andra bloggar om: mamma, barn, förälder, universitet