fredag 27 juni 2008

När vuxna beter sig som barn

Nu när man har börjat leva sitt dubbla liv - det som Förälder - dyker helt plötsligt nya konflikter och kontroverser upp, minfält av sociala relationer man knappt hade en aning om. Som det här med kalas. Om man tyckte det var en balans på lös lina som barn, är det inget emot vad det är som vuxen organisatör. Samtidigt är det tydligt att hur vuxna vi än är, så bär vi alla med oss agernaden som hör hemma i sandlådan mer än i moget sällskap.

Som föräldrarna som fick för sig att det var en god idé att låta sin 8-årige son dela ut kalasinbjudningar på skolan - till alla utom två i klassen. När lärarna fick klart för sig att detta hade inträffat, samlade de in inbjudningarna och bad pojken att göra om det utanför skolans område. Nu har pappan JO-anmält det hela. Jag har några starka åsikter i fallet (som alla föräldrar säkerligen har):

1. Det var super-idiotiskt av föräldrarna att tro att det var okej att så tydligt exkludera vissa klasskamrater från kalaset, inför alla. Jag har bara barn på dagis och redan där har vi lärt oss att det är dålig stil. Sunt förnuft säger att det är dålig stil.

2. Jag är inte helt övertygad om att det var ett förbiseende av föräldrarna ifråga. De verkar mycket bestämda över att just dessa två skulle exkluderas när alla andra skulle bjudas in. Jag tror att det fanns ett påtagligt mått av medveten markering från deras sida, och mår illa över att de drar in sin 8-åriga son i sitt psykologiska spel.

3. Om ett barn är lite av en mobbare blir läget knappast bättre av att han så tydligt förskjuts ur kamratkretsen. Han är ÅTTA år! Hade det inte varit bättre att ta tillfället i akt att förbättra relationerna om man ändå hade plats för så många barn på kalaset? Den som blev exkluderad för att han inte bjudit in till sitt kalas tidigare gör mig än mer arg. Alla har inte föräldrar som har råd och möjlighet att bjuda mer än en handfull personer till sitt kalas. Ska de straffas för det?

4. Att pappan gått så långt att han JO-anmält händelsen talar för bristande proportioner och skev självbild. Är detta verkligen ett problem av nationell magnitud? Har övergreppet verkligen varit så extremt? Är inte deras agerande också ett övergrepp? Mår hans son verkligen bra av det korståg han beslutat föra mot läraren och skolan?

5. Med det sagt vill jag ändå påstå att läraren agerade inte helt rätt i läget. Det utsatte inbjudaren för en extremt konstig och förnedrande situation som orsakats av hans föräldrar, inte han själv. Jag tror inte det gjorde situationen för de exkluderade något enklare, snarare tvärtom. Istället borde de ha kallat föräldrarna till alla tre barnen till samtal och diskuterat igenom situationen. Men det är lätt att agera fel i en hastigt uppkommen konfliktsituation. Huvudansvaret ligger på föräldraren till kalas-killen.

Slutligen hoppas jag att de på skolan nu jobbar aktivt med att överbrygga de potentiellt hemska klyftorna och konflikterna som orsakats - inte av barnen, utan av de VUXNA.

Monika Ringbom skriver som vanligt med insikt om frågan.


Andra bloggar om: , , , ,

3 kommentarer:

Monika Ringborg sa...

Tack du. Det var snällt sagt. Ditt eget inlägg går inte av för hackor. Dina fem punkter täcker ju allt.

Johan, 45 år sa...

Ja, det är lätt att agera fel i en hastigt uppkommen situation. Det har du rätt i.

Men jag är inte så säker på att läraren verkligen agerade fel.

Barn i den åldern brukar ta det här med överenskomna regler på stort allvar. Det hade ju varit ännu värre om läraren inte hade försökt korrigera regelbrottet.

Maria Vosa sa...

Johan, du har en poäng där. Det var bra på ett plan att tydligt markera inför alla att man inte ansåg att detta var okej. Enda problemet är att jag får sympati-ont i magen för killen som delade ut korten. Han litade på sina föräldrar att vara en moralisk kompass och resultatet var att han fick stå med hundhuvudet inför läraren.

Som sagt, en hel del intensivt jobb för lärarna att fixa problemen som uppstått. Helst skulle jag vilja att JO krävde att pappan ifråga går på 6 månaders intensiv terapi för att fixa sina problem också.