Svärdottersdrömmar - bakom statistiken

Nättidningen Allt om Barn meddelar i svarta rubriker att Vi Föräldrar har gjort nån sorts undersökning som visar att mammor är besvikna på sina svärföräldrar. Fast egentligen visar undersökningen att 52% faktiskt är nöjda med omfattningen av hur svärföräldrarna ställer upp - 48% skulle vilja ha mer hjälp. Och man har inte frågat papporna om deras uppfattning av "sina" svärföräldrar...mormor och morfar. Jag blir oerhört trött på att viktiga frågor alltid ska diskuteras utifrån förvanskningar och löpsedelsmentalitet.

Det är intressant att många kvinnor troligen har svårt att kommunicera med svärföräldrar när det gäller barnen, man trippar lätt på tå, missförstår eller klampar på i ullstrumporna. Åt båda hållen. Det är ju ett släktskap som uppstått sent i livet, med potentiellt nära kontakt - den andra hälfts föräldrar - samtidigt som man aldrig hinner riktigt lära känna varandra. Inte konstigt att det blir jobbigt.

Själv har det tagit mig år att kunna slappna av runt svärmor. Hon är trevlig och vill väl - för väl ibland. Man kan knappt andas utan att hon snubblar över sig själv för att se vad jag vill ha. Det tog ett tag innan vi skaffade barn iallafall, så vi hann slipa ned de värsta kanterna mellan oss, de ömmaste områdena. Man lär sig acceptera och leva med varandras egenheter, även om hon inte kan ställa fram en skål potatis utan att oja sig över hur dåligt det blev, hela tiden ursäkta sig och presenterna som köpts, hur besöket organiserats, hur saften smakar...

När vi fick barn är det inte så att det är svårt att få dom att ställa upp. De var ett par år iväg från pensionen och helt överlyckliga att ställa upp. Ofta riktigt duktiga också eftersom de övat upp färdigheterna redan på ett par kusiner till mina barn. Samtidigt hela tiden nervösa att trampa mig/oss på tårna. Jag lämnar med glädje över ungarna till farmor och farfar - de har koll på rutiner, de älskar att ha dom hos sig, och vi kommer bäst överens om vi inte hela tiden måste vistas i samma rum, eftersom svärmor då blir så nervös att jag ska tycka att hon inkräktar på "mitt" revir. Blir mest av allt trött på att hon inte involverar sin son - som barnens far är han fullt kapabel att delge tvätt-, sov-, utflykts, tröste- och lektips. Hon vet detta till stor del, men det är hennes rädsla att jag ska känna mig undanskuffad som tar över (läs: hennes egna erfarenheter av en ganska krävande svärmor...). Själv vill jag bara sitta i soffan med en tidning och njuta av 20 minuters egentid..."take it away grandma!"

Det är mina föräldrar som är problemet. 40-talister som ännu jobbar och som njuter fullt ut av att de är vid god hälsa, utan barn i hemmet och med redig ekonomi. De har ett hem som är en mardröm för varje småbarnsförälder. Med glasskulpturer, sladdar överallt, TV som lätt vickar över, trappa de vägrat skaffa grind till så att jag aldrig kunde slappna av i fem sekunder innan ungarna nyligen blev stora nog. Min mamma gick aldrig upp på morgnarna när jag kom ned med 2-åring och nyfödd, helt utmattad efter dålig sömn på luftmadrassen. Hon ringde nästan aldrig upp och bad få ungarna över helgen. Det fanns inte barnbestick, blöjor eller nappflaskor hos dom - vi fick alltid släpa med allt. Däremot köpte de dyra och onödiga leksaker de själva föll för - men som barnen då var alldeles för små för.

Kanske spelar det in att mormors mamma alltid hade många och ljudliga åsikter om barnhantering när jag var liten - kanske gör hon vad som helst för att inte bli den som lägger sig i och tar över och får mig att känna mig misslyckad. Kanske kan den generationen inte släppa känslan av att vara universums center som alla ska rätta sig efter. Varför ska de ändra på sina liv, sin vardag, för att göra plats för småbarn som ändå kommer bli stora om några år. Att de åren är en evighet föt uttrötta föräldrar är en sak som inte riktigt sjunker in.

Nu är barnen större och börjar bli lite 'roligare' för mormor och morfar att umgås med. Så de börjar sakta bidra med annat än pengar. Som utfattig akademiker-mamma är pengar alltid välkommet. Men det har funnits åtskilliga tillfällen då jag hellre skulle tagit en god natts sömn, en ledig dag, hjälp med hämtning på dagis osv. Då är det tur att man har svärmor och svärfar...


Andra bloggar om: mamma, förälder, barn, svärmor, mormor, 40-talist, farmor