Ris och ros på radion

Lördag i vårsolens glans. Sambo och ungar på väg till kalas igen (en herrans massa ungar föds uppenbarligen vid denna tid på året) så det har blivit total lyxförmiddag för mig. Lugn tidningsläsning i maklig takt och ostört lyssnande på P1. Även om Spanarna än en gång inbegriper Hakelius. Som även denna gång går på med magisterpinnen om sparsamhet och vikten att vända på slantarna. Som att hör knugen prata om stekta sparvar. Göran Everdahl var ÄR du?!

Mesta favoritprogrammet är ändå Medierna som följer kl 11. Det når inte upp till de höjder "Vår grundade mening" bebodde, men den är en helt okej ersättare. Utifrån första inslaget är det tydligt vad som kommer bli nästa veckas snackis i nät-världen. Liza Marklund etablerade mycket av sin karriär på avslöjandet av skandalen med stiftelsen Trossen som med hjälp av medel från kommunerna skulle hjälpa hotade och utsatta kvinnor att få en ny identitet och ett nytt liv. Enligt Marklunds tre-dagars jättestory i Expressen på början av 90-talet hade pengarna istället gått i ägarens egna fickor. Hon hängdes dessutom ut med namn, foto och personnummer. Polisutredningen lades efter hand ned, medan ägaren stämde Expressen för grov ärekränkning. Det hela förlikades med en större summa pengar innan det gick till domstol, kan Medierna berätta.

Varför är detta en debattstorm på horisonten. Jo, för nu har Elisabeth Hermon, ägaren, skrivit en bok om hennes sida av historien vilken utkommer i veckan. Hon hävdar att Marklunds hela reportage var fel och lögn. Eftersom detta är något som ligger 16 år tillbaka i tiden kan man undra om det berör Marklund mer än bara ytligt, men de som läst hennes böcker har redan känt igen storylinen i hennes bok Paradiset som ju även blivit film. Temat gåt även igen i boken Asyl. Så detta är en story som på många vis byggt upp hela Marklunds karriär och skulle den rämna är det många som ser sin pengamaskin sina. Bered er på blodigt krig i pressen i nästa vecka. Reportaget i Medierna idag var lite förvirrat och rumphugget, delvis beroende på den korta tiden förstås. Marklund fick komma till tals via Spanien och hamnade i en sorts "goddag yxskaft"-diskussion med Petter Ljunggren om skillnaden mellan den nedagda utredningen mot Hermon och den inställda rättegången mot Expressen. Expressens dåvarande chefsredaktör, nuvarande hög chef på Bonnier hamnade i extremt snabb försvarsposition och vägrade svara på något som hade hänt för 16 år sedan. Vilket kan vara okej om det inte var så att vi alla vet vilken slarvsylta kvällspressen gör av politiker, myndighetschefer och företagsledare som försöker sig på den försvarsmodellen.

Tove Lefflers roliga inslag handlade om den nya trenden: recensenter som gör pudlar. Fredrik Strage som på vanligt manér bara kan ta sig självt på 120% allvar som nationens viktigaste recensent (försök att dölja detta med viss ironisk ton verkar märkligt fejkar) ångrar att han gav Arn tre stjärnor istället för två och därmed lurade tusentals besökare till en undermålig film. Andra har ångrat underbetyg till Maja Lundgrens bok, eller helt enkelt bett om ursäkt för att de tippat helt fel i Melodifestivalen (även om de inte ändrat personlig åsikt om Christer Sjögrens smetiga sång). Vad är recensentens roll idag kan man då fråga sig? Lite mer verklighetsanknyten frestas man påstå, trots Strage. Våra livsval styrs inte av allsmäktiga smakdomare som berättar för oss vad vi ska tycka. Däremot knyter vi an till individer vars åsikter vi efter hand inser stämmer bra överens med våra egna. Om Johan Croneman gillar en film så vet jag att det finns ganska god chans att jag också uppskattar den. Om Fredrik Sahlin skriver ned en film så VET jag att den är bra....

Om Filmkrönikan ska räddas från undergång så ska de böna och be filmfanatikern Orvar att komma tillbaka. Jag är trött på unga hippa filmvetare som är så rädda att skada frisyren eller skrynkla till desigenrkläderna att de knappt vågar röra is i stolen. Det är för ängsligt, otajmat, innerstadsbesatt och kissnödigt. Ta in någon som inte ser ut som om de hela tiden har i bakhuvudet "hur ser jag ut nu?"...


Andra bloggar om: radio, Spanarna, Medierna, P1, film, Liza Marklund, familj, mamma, barn