Sjuka ungar, uselt väder, jobb. Institutionen är öde med undantag för mig själv, en post-doc i slutfasen och en doktorand som fixar korrektur på sitt manus. Försäkringskassan har nu kommit fram till det jag misstänkt länge: Svartmålningen av bidragsfuskande småbarnsföräldrar är betydligt överdriven. Hela 1,6% av utbetalningarna är fel - och då är inte ens allt detta medvetet fusk, utan en del är helt enkelt fel eller slarv. Extrapolerat till hela befolkningen blir det ungefär 230 miljoner om året. Man kan jämföra det med att av 160 kontrollerade företag hade 110 (c. 68%) gjort sig skyldiga till olika formers fusk och fiffel.
Tänk om man satte in lite mer resurser mot storskojarna. Det är svårt att kräva att gemene man som har svårt att få till pengar att täcka kostnaderna för service på bilen ska föregå med gott exempel (kräv inte mer i lön för inflationens skull, trolla inte med VAB-pengarna), medan självgoda pampar kramar miljoner ur sitt företag för att de ska bekosta ungarnas skidresor till Alperna, helikopterturer till Köpenhamn och lyxrenovering av den svindyra 13-rumslägenheten på Östermalm. Trots att de redan vältrar sig i pengar tack vare sitt 23%-iga lönepåslag ("men det är annorlunda!").
Intressantaste artikeln imorse i tidningarna var hjärnforskaren Martin Ingvars debattinlägg i DN. Han kritiserar skolan för att kasta bort pengar genom att inte ta konsekvenserna av vad forskningen visar oss om hur inlärning går till. Jag är på staketet om jag tycker inlägget är bra eller dåligt. Vi kan alla hålla med om att det börjar bli tröttsamt och kontraproduktivt med att partierna använder skolpolitiken som slagträ och river upp varandras beslut vart 4:e år. Om det Ingvar säger om regionala betygssystem stämmer så är det rent makalöst dumt. Kollegor som har barn i skolåldern och gymnasieåldern är ganska trötta på den ständiga osäkerheten, men de säger också att deras barn verkar få mer läxor än vad de själva kom ihåg att de hade. Så helt flummig verkar inte verksamheten vara. Mitt intryck av nyblivna universitetsstudenter är att alltför många är helt för fokuserade på tentan och inte tillräckligt på att tillgodogöra sig långsiktig kunskap. Viss curling-mentalitet verkar också förekomma. Trots att vi kopierar upp artiklar åt dom klagar de ofta på att det är svårt att få tag på allt (på min tid fick vi minsann göra allt själva, och skriva för hand, och gå till ett specialställe för att fixa en utskrift...mummelmutter).
Det kanske är för mycket att hoppas på att politikerna lägger sina käpphästar åt sidan och kommer överens om ett långsiktigt stabilt förslag. Men det är en bra poäng att forskning om utbildning och pedagogik tagit stora kliv de senaste årtiondena, och att det borde ingå att ta dessa landvinningar i beräkningen inför nya reformer av både lärarutbildningen och betygssystemet.
När det gäller arbetarklassgrabbar på landet och deras dåliga resultat måste jag nog lägga en hel del ansvar på föräldrarna och deras förväntningar. Har en god vän som jobbat som lärare i en lantskola bara några mil från en storstad och han var helt likblek efter första genomgången av kunskapsnivån bland mellanstadie-klassens ungar. I mötet med föräldrarna blev det tydligt att de flesta av dem hade en negativ och nedvärderande syn på skolväsendet, som de gladeligen förmedlade till sina barn, särskilt sönerna som skulle lära sig bli Män och inte mesiga plugghästar (de brydde sig inte särskilt om tjejerna).
Andra bloggar om: skola, barn, utbildning, förälder, bidragsfusk, universitet, pedagogik, politik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Regionala betyg stämmer, på följande vis: Varje skola skall enligt bestämmelserna nedskrivna sina egna tolkningar av "riks" - kriterierna. Följden blir naturligtvis att det ställs olika krav i samma klasser/kurser vid våra olika skolor. Denna situation är givetvis absurd, orättvis och mycket annat negativ.
Låter helt makalöst. Varför i hela friden ska man skriva egna lokala tolkningar av kriterierna? är det någon eftergift åt friskolorna?
Naturligtvis är det svårt att i skrift redogöra för något så svårdefinierat som kunskap och insikt, men det blir inte bättre av att 12000 olika aktörer gör det.
Den vikitgaste anledningen till att låta varje skola (och lärare för den delen också) får göra sina egna tolkningar av betygskriteriena (som inte alls är så flummiga som Ingvar menar fö) är att vi inte ska behöva återgå till ett skolsystem där det i princip bara finns en lärobok och en lektionsplan för varje ämne.
Och en av de saker som vi vet tack vare t ex Pisaundersökningen är att skolsystem med större frihet för lärarna att själva lägga upp sin undervisning presterar bättre (både i meningen absolut och i meningne att många klarar sig bra).
Fö vet vi också att Martin Ingvar har fel när han skriver om läsokunnigheten hos svenska yngre elever. Den är tvärtom ovanligt god, inte ovanligt dålig. För den som vill ha fakta kan ju alltid se resultaten i Pirls-undersökningarna.
Jo jag håller med dig om att det måste finnas flexibilitet för lärare, en chans att vara kreativa och känna att de är delaktiga i undervisningen. Eftersom jag inte är lärare vet jag heller inte riktigt vad som menas med att "tolka kriterierna". Jag har sett kriterierna själva, de är inte så olika det som gäller för betygssystemen på universiteten. Men det är ingen idé för alla institutioner att själva skriva sin egen version av de generella beskrivningarna av grad av kunskap och insikt, för de är så generellt utmålade iallafall.
Vad jag oroas för som förälder är hur pass mycket i kläm mina barn kommer att hamna i detta eviga stridande kring skolans utformning hos partierna. Det känns som om alla är rädda för att ge credit åt någon annan, eller ens dela credit eftersom detta är en så stark valkampanjsfråga.
Skicka en kommentar