Harry Potter - en värdig avslutning

Okej, hoppas att alla som INTE läst Deathly Hallows och förvirrar sig till den här bloggen har vett nog att snabbt hoppa ut igen...
Borta? Bra.
Har varit i ett töcken de senaste dagarna då all fri tid på kvällar och mornar och långt långt in på nätterna varit helt i händerna på Rowling. Trodde inte jag skulle bli så trollbunden (dåligt skämt), men det blev jag. Sista delen är märklig, skrämmande, bitter, mörk, otrevlig och oändligt sorglig. Och mycket, mycket bra. Rowling hamnar visserligen ofta fortfarande i långa sekvenser där saker och ting förklaras i detalj genom långvariga tillbakablickar eller dialoger - men det är okej på det hela taget.
Dumbledore spelar en långt viktigare roll här, trots att han faktiskt är död, än vad han gjort i någon tidigare bok. Trogen sin mycket goda vana komplicerar Rowling karaktärerna så att gott och ont, klok och dum, modig och feg inte alls är helt enkelt att avgöra. Vi är alla människor med svagheter och dumheter och blinda sidor. Albus är ingen perfekt Merlin, Lupin ingen ny fadersgestalt för Harry att luta sig emot. Ron sviker, Hermione är mest konsekvent, men samtidigt mer lidande än tidigare.

Om Rowlings styrka som författare ligger någonstans så är det i min mening i detta att hon bryter upp förväntningar, mörkmålar de man lärt sig älska, sprider ljus över de man avskyr. Världen är inte bara ond eller god, det finns ondska i de godaste intentioner, godhet hos de somär svaga och egoistiska. Det är genom att hela tiden ha oss på ett gungfly som behåller intresset hos läsarna.

Vad jag hade rätt om:
Snape hörde till de goda - detta har jag varit helt övertygad om sen efter min dundermiss i första boken. Hans dödande av Dumbledore var för att skydda Draco från att bli mördare.
Och mer än så tydligen. Tvivlade faktiskt aldrig en sekund. Visste att Lily var en bidragande
orsak - men trodde att en bindande ed fanns med i leken också - därom verkar jag ha fel.
Snape dör - rätt, men jag trodde hans offer för Harry skulle bli lite mer direkt.
Harry överlever - ingen mor kan döda sitt barn så grymt, efter allt Harry varit med om. Fast tusan vad hon hade mig oroad där en stund...

Vad jag hade fel om:
Trodde att Aberforth skulle spela en än mer avgörande roll, och trodde att han var ansvarig för stölden av berlocken.
Trodde Wormtail skulle vara viktigare också.
Trodde faktiskt att Harry på nåt sätt skulle tvingas gå på Hogwarths detta år också, för konsekvensens skull. Iallafall att Ron och Hermione skulle tillbaka dit. Kudos till Rowling!
Ungefär 500 detaljer till som inte går att räkna upp här.

Underbart med epilogen som hindrar alltför kraftiga spekulationer om en fortsättning. Kudos igen!
Sista boken var avgörande för Potter-böckernas framtid och jag lyfter på hatten för Rowling - en modig, konsekvent och gripande serie som är, och än viktigare kommer förbli, lika mycket av en klassiker som Narnia-serien.
Må hennes guld i Gringotts aldrig sina.