Har äntligen haft en helg när vi kunnat få lite fixat och organiserat i lägenheten, F var hemma och eftersom han kan jobba på avhandlingen hela denna vecka så lät han bli att åka till institutionen nåt - och jag med. Trots tråkigt väder gjorde han och ungarna lite småutflykter, jag tog mig an överfulla hyllor och skåp som samlat på sig prylar sen inflytten för 5 månader sen. Köket såg riktigt trevligt ut efter det och nu har vi bra förvaringslådor för ungarnas saker i deras rum, istället för trasiga kartonger och pappkassar. Lyckades t o m rensa upp lite bland alla växter på altanen - bladen växer hysteriskt, men jag börjar undra om det ska komma blommor snart...?
Igårkväll gav Sten oss hjärtattack. Jag stod och lagade mat och han kom in och fick lite kräm i förväg. Klockan hade hunnit bli ganska mycket och Ida satt med f i barnrummet och kollade på Bolibompa. Sten åt upp och försvann - till TV:n trodde jag. När maten var färdig gick jag in för att hämta alla - och Sten var inte där. Gick ut på gården, men såg inte till honom på lekplatsen och han var inte hos grannarna. Ropade, men fick inget svar. Total panik. Jag sprang iväg för att kolla en liten bassäng och fontänen bakom huset, och F kastade sig på cykeln. Sekunderna jag stod och tittade på den stora tomma gräsplanen och undrade om gamle mannen som rastat sin katt i koppel på gården var pedofil var absolut helvete. Sprang in på gården igen och fick syn på F som stod och kramade Sten i bortre hörnet, mot cykelvägen. Han hade lagt sig ned på marken invid buskarna och inte svarat på tillrop - trött eller purken, eller av annan anledning. Kramar och förebråelser om vartannat och helt skakiga föräldrar.
Småbarnsåldern må vara gullig, men jag längtar tills han blir 4 år och förstår konsekvenser av sitt handlande lite mer...
Sitter nu på jobbet och planerar att vara kvar till det blir mörkt - slut på ursäkterna, skrivandet måste komma igång innan semestern tar vid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar