Hjälplös och Rasande!

Jag startade den här bloggen som en möjlighet att skriva av mig lite, så att jag slutar störa mina hårt arbetande kollegor med långrandigt orerande om världens orättvisor och tingens omöjlighet. Men vissa saker är så jobbiga att det måste gå några dagar innan jag ens kan ta itu med dom i skrift. Som kvinnan som misshandlades halvt till döds för att hon ställt upp som vittne. Den historien var illa nog, med en modig och beundransvärd medborgare som trots att hon själv var brottsoffer och redan misshandlats en gång tidigare, samt får utstå kontinuerliga hot, ändå gör sitt för att sätta mördare i fängelse.

Det som helt knäckte mig, till den grad att jag behövde flera dagar att processa det mentalt, var att misshandeln skedde inför hennes 4-åriga dotter. Mannen som upptäckte henne i gräset gjorde det för att dottern stod och ropade på hjälp. Där i gräset låg hennes grovt sönderslagna mamma - och svinen hade avslutat med att skriva"DÖD" på henne med spritpenna. Flickan kan naturligtvis inte läsa, men hon vet vad det betyder när hennes mamma behandlas som skräp, som ett ting. Jag har en 4-årig dotter själv. Imorse på P1-morgon var kvinnans egen mor inbjuden till en diskussion med Beatrice Ask. Hennes röst var hes, hon var stolt över sitt barns mod och fylld av vrede över myndigheternas naiva inställning till hoten. Ett överfallsalarm hemma - det är allt. Löfte om GPS som hon kunde bära med sig infriades inte - den ansvariga var på semester.

Jag bröt ihop och grät. Jag kan inte hjälpa det. Hur illa jag än tog vid mig av liknande saker för 5 år sedan, så kan det inte ens jämföras med hur fruktansvärt det drabbar mig idag. Allt jag ser framför mig är min egen dotter som får se hur okända män slår hennes mamma som skriker att hon ska springa iväg, som försöker skydda dottern med sin egen kropp. Främlingar som kluddar ned hennes livlösa kropp, som om hon inte var en människa ens. I mitt inre är det min dotter som står och förtvivlat ropar på hjälp från förbipasserande.

Jag tror inte på tand för tand, öga för öga - intellektuellt. Men om männen tas fast så kan de tacka sin lyckliga stjärna för att de döms av domstol och inte mig. Jag skulle återinföra medeltida gatlopp med stening. Kastrering. Jag skulle inte kunna sluta straffa och skada dom innan mitt brinnande hjärta förkolnats av hat inför dessa o-människor. Och det skulle inte mina barn må bra av.

Jag önskar jag trodde på en allsmäktig gud och ett evigt straff i helvetet. Jag önskar jag kunde svänga mitt trollspö och ge glömska och lycka åt både mor och barn. Jag önskar att världen var en annan plats. Jag önskar jag kunde göra nåt för att få den lilla flickan att må bättre - men allt hon behöver är sin mamma, frisk och säker. Kan vi ge henne det?