Ur barnamun

Från rummet intill hör jag Ida fräsa med irriterad röst - "Men STEN! Sluta omedelbart - NEJ säger jag!!!"
Hör mig själv, mitt tonläge, i min 5-åriga dotters röst när hon talar med sin 3-åriga lillebror.
Som en liten tecknad figur på min axel hör jag mitt samvetes röst: "Dålig mamma".

Går in i rummet och ser dem fullt sysselsatta med att krama om gossedjuren och bädda ned dom och läsa för dom ur sagoböckerna. "Varsågod Sten." "Tack". Det måste de ha fått från dagis...