onsdag 8 augusti 2007

Nytt dagis - nya utmaningar

Sommaren är här och därför är det dags att återgå till jobbet - så klart. De som ondgör sig över sommarens usla väder har kort minne och verkar ha förträngt att detta är den vanligaste sortens svensk sommar. Det är idiotiskt att förlägga nästan all semester till juli, som bevisligen är den nederbörds-rikaste månaden på året - men gamla sedvänjor ändrar man inte så lätt. Personligen tar jag helst ut min semester i augusti då vattnet värmts upp och man har en god chans att få soliga dagar och varma kvällar - VSB!
Men i år gick det inte, dagispersonal ska också ha semester och den förläggs givetvis i juli. Vi kunde ha tagit sommardagis, men då hade ungarna hamnat nånstans där de varken kände barn eller fröknar och då de ändå byter dagis nu till hösten tyckte vi inte att det var en bra idé. Har fortfarande kvar några föräldradagar att dryga ut semestern med, så att deras pappa kunde ta ledigt hela tiden och jag ung halva.

I måndags började de på sitt nya dagis. Det gamla var jättebra, men efter flytten i våras ligger det ganska långt bort och vi vill att de ska få kompisar där de bor. Ida blir ju 6 år nästa år och trevligt nog ligger den verksamheten och lågstadiet vägg-i-vägg med dagiset så att det inte blir så stort uppbrott. Vi har alla varit nervösa inför nya dagiset, men det verkar vara riktigt bra. Kanske inte riktigt lika lysande personal som på det förra, men otroligt mycket bättre än på en del andra ställen jag eller kompisar varit med om. Och så har de ju varandra, bror och syster, och då finns det en säkerhet som inte försvinner.

Mjukstart som sagt, och få i gruppen har börjat. Främst tre tjejer i Idas ålder som är lite av ett gäng. K är alfa-honan - det stod klart efter första dagen och Ida har uppfattat situationen. Men hon verkar vara trevlig och inkluderande, om än lite avvaktande vilket inte är konstigt. Tack o lov är min supertjej inte rädd att ta kontakt och fråga om hon får vara med. Sten har redan charmat fröknarna med sitt lugna och glada sätt (invaggar dom i säkerhet innan de får se mini-marodören...). Det jag mest hoppas är att det inte blir för mycket tjej- och pojkgäng i gruppen.

Lågstadie-skolan har vi besökt och den gör mig bara gladare och gladare varje gång jag passerar: stora ljusa rum, öppna korridorer med myshörnor, överallt skapande och fixande. Hoppas allt vad jag kan att kommunen inte beslutar om nedläggning, att vi får ha kvar våra jobb i regionen, att räntorna inte skjuter i höjden och vi tvingas lämna hus och hem. Vill bara ge mina fantastiska små ny-människor det allra bästa, för de förtjänar allt det och mer därtill.

Sitter på altanen och jobbar lite innan det är dags atthämta upp dom om ett par timmar. Igår fick jag muta dom med löfte om spel och bad för att få dom därifrån.

Inga kommentarer: