onsdag 22 augusti 2007

Retoriska rallarsvingar och brinnande problem

Inget piggar upp som ett debattinlägg som går fram med storsläggan! Jag var nog inte den enda som frustade ut morgonkaffet ur näsan när jag slog upp dagens debatt på DN, där Bo Rothstein föreslår att Flodström avvecklar Uppsala universitet och utnämner det till Statens Institut för Reglerad Kunskapsproduktion i Uppsala (Sirkus). Kapow! Nu är detta ett retoriskt knep som statsvetarprofessorn från Göteborg har full koll på - och som jag personligen ser lite mer av inom den akademiska sfären. Lite slag under bältet, lite fingerkrok i näsan, lite stamp på foten. Som uppgörelsen mellan Mattis och Borka om vem som skulle bli rövarhövding helt enkelt.

Rothstein har tidigare varit i konflikt med genusforskare som Yvonne Hirdman och som kritiserat regering och riksdag för att vilja utöka den politiska kontrollen av forskningen. Och det är båda dessa teman som går igen i inlägget. Han börjar inlägget mycket bra med att ta upp vad som krävs av god vetenskap/forskning:

Frågan som då måste ställas är varför just vissa kunskapsproducerande organisationer skall anses vara universitet. Uppenbarligen kan det inte bara handla om att en organisation sysslar med att producera kunskap. Det måste i stället handla om att med universitet avses en organisation som producerar och lär ut kunskap enligt vissa särskilda principer.
(...)
På ett universitet kan ingen chef beordra en forskare att hävda en ståndpunkt som denne själv inte anser sann. Det centrala bakom denna princip är att kunskapssökande skall stå fritt från politiska, ideologiska, ekonomiska, religiösa eller andra liknande makters påverkansförsök.
(...)
Lärofriheten betyder naturligtvis inte att allt skall eller kan tolereras, tvärtom är produktionen av kunskap vid universitet omgärdad av stränga regler. Man måste öppet redovisa sina metoder och resultat. Fusk, plagiat, förfalskning eller medveten förvrängning av forskningsresultaten möter ingen tolerans utan straffas hårt. Det är på dessa två punkter som universitet skiljer sig från ideologiska tankesmedjor eller den kommersiellt inriktade forskningen.

Hör, hör!! En mycket bra och kortfattad definition av vad ett universitet bör vara.
Rothstein har val Uppsala universitet som antagonist i denna framställning, pga två rel. nyligen förekommande kontroverser där: Det felaktiga och märkliga avskedandet av två professorer från matematiska institutionen för "samarbetssvårigheter", samt utredningen av Eva Lundgrens forskningsresultat rörande mäns våld mot kvinnor och påstådda ritualmord av små barn. Utredningen (som visserligen i sig har skötts lite märkligt) resulterade i skarp kritik mot Lundgrens bristande vetenskapliga stringens, resultatet blev befodring uppåt vänster från universitetet. (Men se Lundgrens anmälan mot hur SVT framställde hennes forskning). Rothstein ser detta som exempel på dels en växande bolagisering av universitet där medarbetare förväntas vara lojala mot "företagsledningen". Dels en politisering, där forskare som publicerar politiskt uppskattade resultat belönas.

Jag har ingen aning om vad som hände på matematiska institutionen i Uppsala, och jag har varit inom den akademiska världen länge nog att veta att briljanta forskare kan vara paranoida psykfall som gör arbetssituationen outhärdlig för alla andra. Liksom att ledningen kan bestå av trakasserande inkompetenta idioter. Så vad som är sanning i just det här fallet vågar jag inte uttala mig om, annat än att jag håller med om att uppsägningen av dem var regelvidrig och katastrofalt dåligt skött. Inte heller har jag satt mig närmare in i Lundgrens forskning..

I min mening var Rothsteins inlägg från 2005 i DN mer viktig, för den påvisar hur den politiska styrningen av anslag och tjänstetillsättningar är en tickande bomb. Jag är inte helt negativ till att ta bort anställningstryggheten för professorer, i min erfarenhet innebär det att ett gäng strebers kan sabotera en hel forskningsinstitution och utbildning eftersom endast grova brott kan få bort dom. Krav på goda arbetsinsatser och utveckling av arbetsplatsen borde vara självklara för att man ska få behålla sin position. men då krävs också att beslutsfattarna inte är tillsatta genom partipolitik, tagna från politiska institutioner och alltid medvetna om att de måste bereda marken för ytterligare en framtida befodring genom att slicka uppåt och aldrig ta ställning.

Universitetskansler, rektorer och dylikt måste avskiljas från trendkänsliga politikers godtycklighet. Annars kan vi lika gärna omvandla oss alla till Sirkus, enligt Rothsteins förslag.

Nu väntar vi alla med spänning på rond 2...

Uppdatering tisdag e.m. Hallberg svarar preliminärt på kritiken på SvD.

Andra bloggar om: , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Sedan går det ju inte att bortse från att Bo Rothstein är en sk. "mediehora" som mest av allt älskar ljudet av sin egen röst. En akademins Jan Guillou,

Anonym sa...

Re:Anonym

Att debattera är alltså synonymt med att vara en "mediehora"?
Idiot!

Maria Vosa sa...

Man skulle önska att om Rothstein verkligen vill bringa en genomgripande förändring, att han använder lite andra retoriska grepp. Det är lätt att slå undan grundkritiken genom att fokusera på överdrifter och personangreppen.

Anonym sa...

Sen finns det ju ganska mycket gammalt ont blod mellan Rothstein och Uppsala Universitet - vilket också kan vara bra att komma ihår, oavsett vad man tycker om hans åsikter.

Han har ju dessutom lite att förlora just nu då Göteborgs genusvetenskap inte fick vara med och dela på pengarna i Linnésatsningen som Uppsala, Umeå och Linköping. Knappast en slump att det kommer nu...